21 januari 2010

Mjuka varma bröst

(Känsliga läsare informeras om att historien innehåller ett visst mått nakenhet men kommer att sluta bra).

För två dagar sedan insåg jag att det var hög tid att gå på mammografi. Jag behöver väl inte gå in på vad jag grundade min diagnos på men det enda jag behövde undersöka väl bara "god-eller-elakartad"?
Jag beställde tid, det var förvånadsvärt enkelt med tanke på att jag hade dragit på det ända sedan i somras.
Just före undersökningen upptäckte jag att den remiss jag hade fått i samband med den årliga hälsokontrollen den 23 juni bara gällde i sex månader.
Som tur var kunde sjuksköterskorna i receptionen bättre matte än jag, och slog fast att den fortfarande gällde, den skulle gå ut först den 23 januari. Jag var så omtöcknad av skräckfantasier att jag tog dem på orden, men kan man verkligen tänja på månaderna på det viset?

Så fick jag klä av mig på överkroppen och ställa mig i röntgenmaskinen. Jag har aldrig genomgått mammografi förut och hade hört att det var rätt obehagligt, vilket har att göra med att bröst är runda och röntgenplåtar platta. Så att säga. Men det gick alldeles utmärkt.
Sedan ultraljud av bröst och armhåla. Jag låg och tittade upp i taket i stället för att försöka avläsa läkarens min. Men när hon stannade redskapet just där, och återvände dit, och klickade på apparaten för att ta stillbilder, så visste jag ju vad hon tittade på. Frågan var egentligen bara om de skulle ta en biopsi där och då, hur funkar det egentligen med sånt där och skulle jag få bedövning? Hur skulle jag klara av att vänta på provresultaten och hur skulle jag...
Och så sa läkaren: ja då skickar jag resultaten till din doktor, men det ser alldeles bra ut.
Bara så.
Från tillkämpat mod till vanlig torsdagseftermiddag på tre sekunder, bara så. Jag var tvungen att stanna till på ett kafé på vägen tillbaka till jobbet och äta en kaka för att på något sätt mildra övergången...

2 kommentarer:

Signe sa...

Klokt gjort att våga undersöka dig! och den där pausen i övergången från nära döden till vanliga livet tycker jag man måste unna sig.

Signes vän Elina sa...

Åh vad bra att du skriver om det här. Åh vad bra!