Sömnmysteriet

En gästande vän berättade att han varit sova-över-barnvakt några gånger åt sin kompisar barn, inte den glassiga dagvarianten utan hela kitet med blöjbyten och läggning och lämning på dagis nästa dag.
"Men hur gör man för att få barn att sova? Jag får jämt brottas flera timmar." Jag bara log.
När det är en vuxen per barn är det oftast lätt och mysigt nu för tiden, men i afton är fadern på roligheter. När jag slutligen gav upp den här kvällens kamp om att få båda att somna mysigt intill mor som sjunger psalmer med sin snällaste röst fick de kliva upp och tjorva. Ett av tjorven var att bebis/ettåringen fick upp skåpdörrarna till sopskåpet och rotade fram ett oöppnat paket barn-säkrings-spärrar som han skramlade med en stund.
Sen fick de äta varsin banan eller två och så la jag ettåringen medan treåringen fick sitta och klippa ut fina figurer från Postens julkortspåsar. Sen skulle jag bara kolla en sak på datorn och så blev det tyst. En trött liten fin vän orkade inte pyssla mer och gick och la sig alldeles själv i stora sängen invid lillebrors spjälsäng
och nu sova de så gott
efter allt de genomgått.

Det finns två grundregler i somnandets logik:
den som ska somna måste
a)vara stilla
b)vara tyst
för att kunna slappna av.