I dag har återigen arbetstidsregistreringssystemet talat om för mig att det minsann inte accepterar arbetsdagar som är längre än 10 timmar. Så de sista 20 minuterna fick jag minsann jobba på min fritid. Tja... Det blev ju lyckligtvis ändå kväll på slutet.
I dag har jag gått på ett möte likt ett lamm som förs bort för att slaktas (kändes det som). Hemmalaget bestod av en person på ungefär min nivå, plus hennes närmaste chef, plus hans chef. Och bortalaget, dvs jag, bestod av mig själv. De var de som hade kallat till mötet och hade övertaget och jag var den som hade fel (jag hade bett dem om en tjänst och noggrant talat om hur mycket jobb det skulle innebära. När jag väl skickade dem uppdraget, och påminde om hur viktigt det var att de höll sig till de leveranstider vi hade kommit överens om, upptäckte de att det var minst dubbelt så omfattande).
Så jag kom dit taggad till tänderna, med en liten plastportfölj full av kompromissförslag, kalkylblad och utskrifter. Jag hade tänkt ut ett dussintal bra repliker att ha till hands, varav jag var mest nöjd med denna:
-- Jag tror att vi kan förutsätta att alla drivs av god vilja.
Jag minns inte exakt vad den skulle vara ett svar på - det har varit en väldigt lång dag det här - men jag tror att jag tänkte bygga upp ett argument som löd ungefär:
.. Som ni förstår har vi ju inte räknat fel med flit - och vi inser ju att det inte är av ovilja som ni ifrågasätter om det går att klara projektet på utsatt tid. I stället för att reda ut vem som har gjort fel (hm, genomskinligt?...) så är jag övertygad om att vi alla är ärligt intresserade av att hitta en lösning.
Jag hade till och med tänkt ut hur jag skulle sitta. Värdigt utan att vara aggressivt, på något sätt (blink till Bodil).
Nåväl.
Motståndarlaget bestod bara av två personer. Jag öppnade med att tacka dem för att de hade upptäckt problemet - bra att reda upp det på ett tidigt stadium. Jag presenterade de lösningar vi hade tänkt ut. Ingen grät och ingen slogs.
Och hör och häpna, allt gick vägen. Jag fick det jag ville, och de fick väl också vad de ville. Jag begav tillbaka till jobbet med fickorna fulla med oanvända defensiva argument.
Tack för att jag fick lasta av dem här.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
2 kommentarer:
Så skönt att det ordnade sig. Så bra att du var väl förberedd. Det är inte kul att gå till läskiga möten men oftas roligare att gå därifrån. Inte bara för att det är skönt att gå därifrån, men för att oftast har man själv och kontrahenten fått vädra ut det sura. Och oftast umgås man med andra konflikträdda människor eller snälla människor, så det blir sällan så läskigt som det kanske borde.
Så bra du är, Jörel!
Skicka en kommentar