Oj voj skoj

I dag har jag gått på jullunch med jobbet - min chef bjöd oss på en fin restaurang! Hela förmiddagen hade jag en stark känsla av motvilja. Ånej-hur-ska-jag-hinna... Om jag bara skippade jullunchen såg mitt dagsprogram lite bättre ut. Men sedan insåg jag att faktiskt var just jullunchen jag borde hinna - jag har knappt ens hälsat på hälften av mina kolleger de senaste månaderna, så upptagen har jag varit. Det var en mycket mysig tillställning.

I dag har jag varit på ett ganska intressant möte som var trevligt och öppet på ytan. Fast därunder helt och hållet låsta positioner. Jag håller egentligen stenhårt på min linje, men jag la fram den som en av flera tänkbara. Samma sak gjorde mina dogmatiska motståndare. Vi låtsades att allas positioner var tänkbara och att vi alla var flexibla. Och att vi alla ville väl och att vi alla var helt och hållet konstruktiva. Själva frontalkrocken bordlade vi till efter jul, vi får närma oss den i slow-motion över helgerna.

I dag har vi lyckats knyta ihop hela det stora projekt som vi har slitit och jobbat med så länge. Alltså: själva projektet är långtifrån färdigt. Men vi har levererat allt material vi var tvungna att leverera och det känns fantastiskt bra. I morgon får vi väl göra om hälften, men som sångaren säger.

I dag har jag tråcklat ihop ett skumgummibandage till min vänsterhand, jag har jobbat så mycket med datorn att jag har fått någon sen-inflammation. Tror jag. Som min dotter brukar påpeka är jag ju ingen doktor. Men mitt bandage är likväl avlastande. Så jag kan sitta och jobba med min dator när jag äntligen får vara ledig, vilket väl var huvudsaken.

I dag tittar jag på military tattoo på TV i stället för att laga middag - ja det är en sån dag.

Och i dag har jag fått en julklapp av min hjärtegoda kollega R. En flaska superstark propplösare till tvättstället. Industrial strength. Den heter "Vulcano" och jag lovar att det såväl bubblade som rök ur tvättstället när jag hällde i den. Och att vattnet nu rinner som det ska genom avloppet.