SKTF-tidningen ligger på toaletten och leder mig till följande fackliga fundering (betänk att jag har feber).
Årets avtal i kommuner och landsting kommer troligt hamna runt 1% löneökning. Om man tänker sig en person som tjänar 20 000kr/mån som ska ha del av den individuella potten, baserat på medarbetarsamtal, lönekriterier, prestationen därefter och det uppföljande lönesamtalet. Om samtalen tar 2 timmar per gång och chefen och den anställde förbereder sig en timme inför varje samtal. Då sitter de två och dividerar över huruvida hen är värd 20kr mer eller mindre än sin kollega per månad.
Om hen hade fått ledigt de timmarna istället, hur hade det blivit då? Mycket snack för liten penning.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
4 kommentarer:
Hur allvarligt brukar du ta de där individuella lönesamtalen? Tror du att du har en chans att påverka eller känns det bara som en formalitet?
Chansen att påverka finns nog, men inte så mycket vid samtalet kanske. De chefer jag haft hittills har haft bra koll på vad jag gjort och sett mina kvaliteter så samtalen ser jag mer som tillfällen att strukturerat prata igenom arbetssituationen och tillsammans skissa på framtiden, t ex prata ihop sig om nya arbetsområden.
Bara en fråga, är den individuella potten en promille? Då är det konstigt att någon engagerar sig. Är den också en procent, så handlar det i alla fall om 200 kr i månaden eller ett par nya skor extra i årsbudgeten.
Förtydligande: i snitt får de anställda 200 kr. Eftersom ingen chef vill ge noll kr så får alla lite mer. För skams skull får nog ingen mindre än 100kr, kanske går skamgränsen tillochmed vid 150kr eller 170 kr. I så fall blir det 250kr till de exceptionellt duktiga, eller kanske 300 kr till någon enstaka. Men får hen 300kr måste ganska många andra få 150 kr så det går ihop.
Skicka en kommentar