22 oktober 2009

Språk

Jag har varit på Utökad Samverkan i Skellefteå i två dagar och där har vi satt upp gemensamma mål för projektet. Och vi har målat och målat, så till den milda grad att jag varit vaken på natten och tänkt på visioner. Idag skulle vi bryta ner målen till handlingsplaner, men det blev bara delmål och undermål. Samverkansledaren sa att han inte kunde tänka sig att vi inte hade konkreta tankar av vad vi ville göra i projektet och vi hävdade nyttan av att hålla sig på en hög abstraktionsnivå. Men innan juni 2011 måste många konkreta åtgärder formuleras och beslutas. Och vi vet att vi kommer att fixa det, men jag tror vi har en viss skräck för att sänka oss från det abstrakta till i alla fall en nivå som kan uttryckas i ord. Vi har gått och sagt att vi vill ha en hållbar utveckling i Skellefteå och vet att vi menar något med det. Men för den som lyssnar låter det som vi barar staplar klyschorna på varandra.

Visionen:
Vi arbetar tillsammans i det hållbara Skellefteåprojektet som är lönsamt och känt... eller som gör alla till vinnare eller som är känt och vinstgivande eller... Nej som sagt, det var aldrig mitt uppdrag att formulera den visionen. Godnatt.

3 kommentarer:

Jörel sa...

Spännande process! Men vems jobb är det att formulera visionen och varför är det inte redan gjort?

Jorun sa...

Hmm, det låter som något jag borde göra nästa gång jag är i Skellefteå... Gemensamma mål med undermål och delmål och konkreta åtgärder.

Man skulle kunna ha ett rockband som hette Konkreta åtgärder, det låter tungt och betryggande.

Bodil sa...

En hejarklack med namnet Konkreta åtgärder känns inte betryggande.

Ja, visionen bör väl formuleras för projektet och vara gemensam mellan Vägverket och Skellefteå kommun. Jag funderar hela tiden om jag ska blogga om detta, kanske inte. Kanske: ett projekt jag jobbar i i en stad inte långt härifrån, ludd ludd ludd vore bättre.

Så säger hon som mammor brukar göra, att vi får väl se och vi får väl höra (ur Vilda Babyresan)