Vattenkattapa

Om man har en stor krukväxt med alldeles torr jord i. Häller i en och en halv liter vatten. Och har en kattunge som älskar att bada och inte har något emot att bli lite smutsig, och som tycker att kruxväxt-grävande är en pigg och kul syssla. Då kan man få jordstänk ända upp i brösthöjd på sina vita väggar. Då kan man vråla något i stil med NÄ HÖRRÖ DU JÄMRANS KATTAPA SÅ DÄR GÖR MAN INTE I VÅR FAMILJ!
Då kan man ta sin förvånade, blöta och jordiga kattunge, hålla honom i ett stadigt grepp, duscha av fötterna i badkaret med ljummet vatten (för även om man är arg så är man ju snäll, ungefär), ända tills de är någorlunda vita igen. Sedan kan man skura väggar och torka bort alla jordiga fotspår från golvet. Sedan kan man leta rätt på en handduk, uppsöka sin blöta kattunge som ligger under torkställningen och undrar varför livet är så... omväxlande. Och torka honom.
Om ens kattunge då är lika knäpp som min, så spinner han glatt och går sedan och letar efter nya upplevelser. Mycket märkligt att ha en vattenkattapa.