Mycket och litet har hänt. Jag har jobbat, varit till Ammarnäs, letat kantareller, gått 1,5 mil och hittat tre liter. Jag har fått ett nej och U har fått ett ja.
Kvällens hjärtknipande ögonblick, att kittla lilla A och se att hon är lik sig sedan hon var liten, men att jag nu kan busa med henne och vara vild. Hon har skrämt mig med en farlig val. I morse var en av de första sakerna hon frågade: -Är du glad? Vad kan man vara annat? Trött, men glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Flickan och den vilda mamman, en bok som bara väntar på att få bli skriven...
Skulle vara spännande att få veta mer om U:s ja. Att vi andra får nej till olika saker mellan varven vilar ju ändå på en fast botten, om man så säger. Mit senaste nej kom i fredags kväll så blåmärkena ömmar fortfarande lite.
Skicka en kommentar