Intresseklubben

Varifrån kommer utrycket Intresseklubben antecknar?

Om jag inte minns fel använde Henrik Schyffert uttrycket i sitt försvarstal för nittiotalet, eller var det på Big commedy-turnén. Hur som helst verkar det vara något vi har i gemensamt bagage. Jag tror det var något vi sa på gymnasiet (slutet av åttiotalet).

Jag lyssnade på dagens Sommar-program med Nour El-Refai och en intressant sak hon tog upp var grabbig humor. Att det kan vara kul om man inte känner sig exkluderad. Jag tyckte att Henrik Schyffert var mycket rolig under Big Commedy turnén trots att han var hur grabbig som helst. Varför? Ja, jag gillar grabbig humor verkar det som.

Beskrivningen av Vikingarnas intåg i Robertsfors var helt super tycker jag, men jag kan inte återberätta det för halva sketchen bestod av könsord och beskrivningen av kvinnorna var förfärlig. Men jag vek mig av skratt åt kvinnor som inte tagit av sig skoterskorna på en vecka och som Christer förbarmar sig över. Jag kände mig inte exkluderad, men tänk om det var meningen att jag skulle göra det? Eller snarare att sketchen var skriven för männen i publiken och att det kvittade lika vad kvinnorna tyckte? Var det kvinnor i publiken som kände sig exkluderade och led sig genom föreställningen?

Och tanken att småbarnsföräldrar gärna skulle ställa upp på repmånad blev jag mycket road av. Att bara säga: "Älskling, plikten kallar, jag ska åka ut i skogen och tälta, åka bandvagn och skjuta AK4 i ett år, vi ses!" Men jag har ju aldrig gjort lumpen och knappast mina medmammor heller. Det var kankse riktat till männen i publiken, det var kanske en uppmaning till oansvarighet och könsförtryck? Jag såg mig själv stående redo där med en stinkbomb i handen klockan fyra på morgonen att slänga på lede Fi när Ivan dök upp i gryningen. Varför är det så lätt att känna sig inkluderad i den manliga normen?