20 juni 2009

Rådbråkad

Dagen efter att jag fött mitt första barn frågade någon mig om jag kände mig rådbråkad. Eftersom jag inte riktigt visste vad ordet betydde svarade jag nej. Ikväll kollar jag äntligen upp ordet. "
Avrättningssätt där den dömde avlivades genom att lemmarna krossades (...)medan denne ännu var i livet och sedan kunnat få lida i flera dagars tid innan döden inträdde. Den dödes kropp, på hjulet, skall sedan ha utställts till allmänt beskådande
." Oj vilken illustrativ metafor. Men det kändes inte riktigt så, även om "lida flera dagars tid", "hjul" (en rullstol) och "allmänt beskådande" (sjukhusets centralhall) var aktuella termer vid tillfället.

1 kommentar:

Jörel sa...

Oj vilken förfärlig förklaring... Jag som faktiskt använt ordet rådbråka i tid och otid kände mig tvungen att kolla i Svenska Akademins Ordbok (apropå: alldeles underbar resurs på nätet - det här är det där monsterprojektet som kämpar sig genom alfabetet sedan 1898. Nu har de hunnit fram till "Trivsel".)
Här är den överförda betydelsen av "rådbråka". Bokstaven "l." står för "eller".

2) bildl., nned avs. på person l. kroppsdel l. kroppsorgan l. psykiskt organ o. d.
[2.a]

a) (vard.) med person- l. saksubj.: misshandla l. gå illa åt (ngn l. ngns kropp l. viss kroppsdel) så att det känns, som om benen vore krossade, mörbulta o. d.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: misshandlad, mörbultad, mör (se d. o. 2, öm l. dyl.
Ctesiphon har oss rådbråkat genom slagsmål. ÖSTERLING Ter. 2: 323 (1700).
Erik.. försäkrade, att vi efter några timmars hvila skulle känna oss ännu mera trötta och rådbråkade. CASTRÉN Res. 1: 25 (1892).
Vi förnummo plötsligt vår trötthet. Min rygg kändes rådbråkad. NILSSON HistFärs 139 (1940).
[2.b]