Melodifestival och luftballonger

I detta nu håller de überfåniga programledarna i Eurovision song contest och tittar på vilka som går vidare till final. Hur kan det vara så svårt att skriva bra manus till programledarpar?

Roligare: jag har varit på kurs i argumentationsteknik i dag. Vi hade en rolig övning som gick ut på att vi alla skulle välja en person - levande, död, påhittad - som tillsammans med de andra rollkaraktärerna åkte luftballong över ett stort hav. Just nu hade vi dock tvingats nödlanda på en öde ö. Fyra av passagerarna måste lämnas kvar på ön - de andra skulle förhoppningsvis komma tillbaka och hämta dem senare. Uppgiften var att presentera varför just våra personer måste få åka med luftballongen. Att stanna kvar på ön var - enligt uppgiftens förutsättning - mer riskfyllt och farligt än att åka med ballongen.
Så då valde vi våra karaktärer. De åtta männen i gruppen valde alla manliga rollfigurer. De tre kvinnorna valde två kvinnliga och en manlig rollfigur.
Vilka var då personerna?
Arkimedes
Sir Isaac Newton
Ägaren till ballongföretaget
En fransk äventyrare som bland annat gått till sydpolen och nordpolen
Passepartout (betjänten i Jorden runt på 80 dagar)
Professor Kalkyl (Tintin)
En engelsk långfärdssimmare
Neil Armstrong
Cristofer Columbus
Madame Swan (en rollfigur i en bok av Marcel Proust)

Och så min figur: Kronprinsessan Viktoria.

Alla bredde på om hur duktiga de var och hur oumbärliga de skulle vara på ballongen. Utom jag, som på min oerhört krattiga franska (jag lyckas visst inte vila mig i form - snart måste jag börja prata regelbundet om jag någonsin ska bli bättre) la fram mina tre argument.
-- Traditionellt sett brukar man säga att man ska rädda kvinnor och barn först. Eftersom det är farligare att stanna på ön än att åka med ballongen borde kronprinsessan få åka med.
-- Människovärdet kan inte avgöras av hur duktig man är. Man kan inte ha en så instrumentell inställning till folk.
-- Och slutligen mitt huvudargument. Alla människor har rätt att veta varför de har kommit till den här planeten. De måste få möjlighet att genomföra sitt projekt. Alla personerna i luftballongen hade lyckats genomföra olika saker - korsat oceaner, upptäckt kontinenter, varit med om äventyr. Viktoria hade tillbringat sitt liv med att förbereda sig för den tragiska dag då hon skulle ärva sin fars krona. Hon höll på att "perfektionnera" (användbart franskt ord, vad säger man på svenska?) sina kunskaper och färdigheter, men hade inget utlopp för dem. Hon måste få en chans att visa vad hon går för. Därför måste hon få åka med luftballongen.

Tja det var ungefär vad jag ville säga, exakt vad jag sa vet jag inte riktigt och ännu mindre vad åhörarna förstod. Kursen gick som sagt på franska.
Och så var det den andra kvinnans tur. Och hör och häpna, hennes argument gick ut på att hon var bättre än Viktoria, så hon borde få Viktorias plats.
Det var en tröst att Viktoria fick så många röster att hennes plats aldrig var hotad medan Madame Swan fick stanna kvar på ön.

Nu avslutningsvis vill jag förtydliga att jag kunde ha lyft fram många goda egenskaper som Viktoria har eller skulle kunna ha - hon hade till exempel kunnat vara väldigt vig och stark, bra på att segla, duktig på att klättra, eller berätta roliga historier, eller sjunga. Eller en hejare på morse-kod. Men det kändes ganska kul att försöka rädda hennes plats bara genom att vädja till något slags högre känslor.
Jag tror att argumentet: Kvinnor och barn först hade räckt. Kanske borde jag ha provat denna argumentation:
-- Hej, jag heter Viktoria, jag är kronprinsessa av Sverige och jag vill bara påminna er om det gamla talesättet "kvinnor och barn först". Det var allt jag ville säga, tack.
Och sedan nigit för de församlade männen.