Änglar och demoner

Jaha då har man sett filmen Änglar och demoner. Vi gick på bio i går kväll, lilla S och jag. Jag hade lust att se Millennium men visste att den var alldeles för våldsam för att jag skulle vilja att S skulle se den. Sedan var väl ett annat bidragande, ganska starkt, skäl att inte se just den filmen att den har premiär först i dag, onsdag. Änglar och demoner låg bäst till tidsmässigt i relation till behovet av att först hinna trycka i sig en kebab.
Och tjenare, våldsam var väl ordet. Jag har inte läst boken så det kom som en överraskning. Kardinaler som brinner, dränks, kvävs med munnen fulltryckt med jord eller - ja det var något med luft också men jag kommer inte ihåg.
Och hur var då filmen? Man måste ha stort tålamod med långsökta kopplingar.
Man måste kunna tycka att det är smart och inte urbota extremt fjånigt med slutledningar som till exempel den här:
"--Det måste vara den här statyn som är nyckeln till det hela, eftersom den gjordes av konstnären så och så som var intresserad av vetenskap och som därför troligen var en illuminati. Titta statyn pekar. Fort (till en av de biträdande poliserna) vilket väderstreck pekar den mot?
-- Ööh... sydväst.
-- Då måste vi hitta en annan kyrka som ligger rakt sydväst från oss. Fort! Om 20 minuter kommer en annan kardinal att hittas mördad i ... (tittar på kartan) ... Aha! Ja naturligtvis, det måste vara San Sebastian för han var ju helgon för sjömän! Då är det säkert vatten som är elementet!"
Exemplet är naturligtvis helt konstruerat, men ni fattar grejen.

Nåväl, S tyckte om den och vi hade en trevlig kväll.