07 april 2009

Days are like...

Vad är det hon sjunger, Frida Hyvönen? Days are like islands, nights are like oceans?

Fast för mig är dagarna kontinenter och nätterna bäckar.

I dag hade jag ett telefonmöte klockan två och eftersom jag hade saker att bli klar med hann jag inte gå iväg och äta innan. Kvart i fyra la jag på luren med en suck och vinglade ut på jakt efter något att höja energinivån med. Nu är jag tillbaka bakom datorn igen efter en grönsakspaj och en kopp kaffe och en flaska vatten och det är bara en lång kväll och en lång dag innan jag tar påskledigt.

Och jag bär min utmattning som en guldmedalj, för vad än alternativet vore så är det för grått för att vara uthärdligt.

Kanske är det outhärdligt att ha den här texten här, kanske försvinner den när blodsockernivån går upp och inspirationen inför kvällens övertidspass griper tag i mig.

1 kommentar:

Jörel sa...

Låt den stanna kvar. Som en påminnelse om att det MÅSTE gå att leva bättre...
Och njut av medaljen Kvinnor som kan pressa in sex veckors jobb på en två veckors lucka i kalendern. Även om man borde få slippa göra erfarenheten kan man faktiskt yvas över sin kapacitet.
Kanske kan man se arbetsbördan som en plastlinjal man kan kröka nästan cirkelrunt får att anpassa den till antalet tillgängliga dagar i almanackan. Om den går av har man förlorat... Och om den fjädrar upp och sprätter iväg - tja då åker man på påsklov.