Inledningsorden sammanfattar dagens dominerande känsla. Som helhet är dikten ändå många nivåer mer tragisk än ens denna dag har varit. Författarinnan låg på sanatorium och kämpade med TBC, sjukdomen vann och Löwenhjelm blev bara 31 år gammal.
Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.
Säg, var hålls min lille vän,
rare vän,
ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen,
lille vän
rare vän
i den vida världen?
Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull,
för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull,
för min skull,
hjälp mig, du som kan det!
Ibland var hon lyckligtvis muntrare. Kanske känner du till hennes Jakt på fågel? (Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär...)
Ur samma diktsamling kommer de här små bitarna saltlakrits:
Je vous assure
min kärlek är så pure
att jag kan mycket väl ibland
ha kärleksäventyr.
och
Gud i himlen har jag hädat
och min nästa har jag smädat
och bedragit på allt sätt och vis.
Det är försent att återvända
mina båtar äro brända,
jag har givit mig åt Satan till pris.
Och nu så är det bäst att skynda
med att göra ont och synda
den lilla korta tid, som jag har kvar.
Jag vill mörda, jag vill bränna,
tills jag plötsligt till Gehenna
efter Herrans stränga vilja nederfar.
Man borde kanske ta reda på lite mer om denna dam? En intressant början finns i de här artiklarna av Anna Maria Claesson:
Ett
Två
Tre
2 kommentarer:
Spännande! Jag måste nog kika mer på henne, jag med!
Nu har jag läst artiklarna. Det är intressant och lite läskigt med att offentliggöra kända personers dagböcker. I synnerhet när de är så uppenbart privata - jag antar att om hon hade skrivit för publicering skulle hon vilja förhålla sig på ett tydligare sätt...
Skicka en kommentar