och obegränsad oro

Jag fick en liten ångeststen i bröstet i dag när vi satt i möte och diskuterade vad som hade gjorts och måste göras.
Det projektet som jag slet så hårt med i fredags är inte klart. Jag fick en snärtig smäll på fingrarna om det - det förutsägbara argumentet att deadline hade varit känt i en månad och att det verkligen borde ha gått att undvika att göra allt i sista minuten. Vad kan jag annat än hålla med.
Dessutom upptäckte jag att verkligheten faktiskt är värre än vad jag har tänkt. Jag måste förutom allt som jag hade räknat med att göra också skriva en artikel på 600 ord. Den borde ju också ha varit klar i fredags.
Nu har vi kommit fram till att den ska vara klar på torsdag i stället. Känns uselt att helt enkelt inte ha sakerna under kontroll.