Jag satt på ett förbluffande möte häromdagen. Syftet som det hade presenterats i kallelsen: alla skulle få säga vad de gick och bar på och vilka problem de stötte på i sitt arbete.
Jag tror att de flesta tog för givet att tanken var att mötet på något sätt skulle bidra till att lösa problemen. Och nog fick vi feedback fast kanske inte vad vi hade tänkt oss: "Ja, det kan jag förstå är jobbigt, men sånt är ju livet". Skönt att äntligen få det utrett och att lösningen var så enkel: håll ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dunka in Die hard och kör ner näven i chipsskålen så kanske poletten trillar ner!
Låt tusen blommor blomma! (visst var det så,att kineserna fick säga allt de tyckte var dåligt och sen straffade man dem som sagt nåt? Eller har jag fattat fel?)
Jag använde mötet till shameless self-promotion. Vad annars skulle jag ha gjort... Jag passade även på att sjunga ut om en del saker jag verkligen tycker, när jag ändå hade Mao på tråden.
Skicka en kommentar