Sheikh Ahmad Al Tuni

I torsdags var vi på en underbar konsert med Sheikh Ahmad Al Tuni och min danslärare Beatrice Grognard.
Shejken var en skinntorr gammal man som såg så svag och vek ut att det verkade osäkert om han skulle orka resa sig från sin stol och ställa sig vid mikrofonen.
Och så var det en så enastående upplevelse. En sufisk resa från sorg, ensamhet och förtvivlan till kärlek, Gud och glädje.

Suferna ser den här musiken som ett sätt att rena själen. Det är sångaren som kanaliserar mötet med Gud och musikerna följer honom - det finns ingen planering eller något färdigt utan allt är improviserat. Det var därför något av ett högriskprojekt för Beatrice att utarbeta en koreografi för sina dansöser... När hon dansade ensam var det naturligtvis enklare men det krävde en fullsändig närvaro.

Det här är ett litet reportage om shejken och sufismen på franska. Det ger kanske en liten liten aning om hur det var, men tyvärr är det väldigt lite sång...


Det här är ett spännande möte mellan shejken och en flamencogrupp: