Ny musik

Igår var Herr Partner och jag på festivalen PopUp. Hello Saferide var bra så klart, extra spännande var det att lyssna på texterna och försöka klura ut vad hon tycker om sin pojkväns highschool friends, om promenader längs Umeälven och erfarenheter från Schwillos trafikskola i Arjeplog (pojkvännen var en beundransvärd klasskompis till mig på gymnasiet men vi är inte tighta nog för att hon ska skriva låtar om mig, inte än;-)
Teddybears Stockholm var stadigt proffsiga och lagom rockigt snälltuffa som vanligt men jag somnade mot Partnerns axel.
Det mest intressanta var instrumentalgruppen Detektivbyrån som hittat en egen nisch; tänk dragspel, xylofon, ett ganska ursprungligt syntljud, både trumset och knastriga rytmer som låter som Björk. Allt med en stor dos sprakande finskt vemod.
Den gemensamma nämnaren för många av konserterna var åttiotalskänslan, men referenserna spretade åt The Cure, The Pogues och svensk tramspop (Oah hela natten). Majoriteten av publiken var födda på nittiotalet. Vi kände bara en handfull av festivalbesökarna, vilket förklarades av att David Sandström hade releaseparty samtidigt. En stackars bekant avstod releasefesten för att ställa upp i koreografin för Teddybears, han skulle vandra omkring på scenen med ett björnhuvud över skallen. Men de glömde sina björnskallar så han fick ledigt och strök omkring barhuvad som vi och försökte ignorera sin ålder.