Mycket står och väntar

Den här veckan kan mycket hända som får avtryck i framtiden.
En sak handlar om jobb. Jag vill inte säga så mycket mer än att siffrorna Nio till fem har nämnts. Både som utopi och dystopi - om jag ska vara ärlig så är väl problemet med det jobb jag har nu inte så mycket de dagar som jag målmedvetet kavlar upp ärmarna och hugger i, som de dagar då jag dignar under de saker jag inte gjort.
Så samtidigt som det känns overkligt lyckligt och underbart att gå hem mitt på blanka eftermiddan, så är jag lite rädd för att falla i tråk-koma. Nåväl, vi är inte där än, och det är långt kvar.
En annan sak handlar om katter. Jag fick ett oväntat erbjudande som jag inte vet hur jag ska hantera. Det finns en underbart vacker och fin katthona som jag skulle kunna få överta, och para med våran lille kattkille när han en vacker dag blivit vuxen.
Kattungarna skulle troligen bli riktigt vackra och välartade utställningsdjur. Mamman är välmeriterad och vår katt - enligt uppfödaren - ett best-in-show-ämne. Uppfödaren skulle ta hand om registrering, kunnande och goda råd, och skulle hjälpa till att sälja kattungarna. En av dem skulle hon behålla, resten skulle vara mina.
Hur många katter skulle jag ha hjärta att göra mig av med? Ja tanken svindlar. Tänk att ha huset fullt av silkeslena angoror.

Egentligen tror jag inte att jag kan säga nej men jag försöker låtsas att jag tänker igenom det ordentligt först.
Kanske kan man koppla ihop nio-till-fem och kattuppfödningsfunderingarna till samma paket. Får jag jobbet tar jag katten. Får jag inte jobbet... Ja då blir det en lång vinter.