Vännen L var här ikväll för att inskolas som fjärdereserv för att vara förlossningsbarnvakt. Hon arbetar också åt Landstinget och informerade mig om vilka prioriteringar som blivit beslutade. Listan är en mustig blandning av högt och lågt!
Bland insatserna märks att Sorsele sjukstuga kommer minska antalet storlekar på sina vuxenblöjor...
Huvudinriktningen verkar annars vara att allt som kan tolkas som kommunalt ansvar ska landstinget sluta göra och allt som är pjosk ska bort. Ganska friska personer ska ta ansvar för sin egenvård själva, rutinmässiga kontroller av olika slag ska upphöra eller glesas ut och riktigt sjuka patienter ska inte medicineras eller rehabiliteras när utsikterna till förbättring är dåliga.
De anställda ska inte längre få julhälsningar och gratis kaffe. Minska användningen av varmvatten. Fönsterputs endast vart fjärde år. Om någon vill möblera om på sitt kontor får de inte be vaktmästeriet flytta hyllor eller eluttag.
Och omföderskor ska få färre barnmorsketräffar under graviditen, antalet kejsarsnitt ska minskas och när barnet är fött ska vi hem efter ett dygn. Jag kommer vara en duktig omföderska och försöka krysta som sig bör, men vi får se om jag går med på att skickas hem så tidigt. I Lennart Nilsson-boken om fosterutveckling och födelse (från sjuttiotalet) står det att mammorna stannar på sjukhuset 6-7 dagar och att en sjukgymnast går runt på avdelningen och hjälper dem att komma i form igen... Men i Landstingets informationsmaterial står att man nu får åka hem efter 6 timmar om allt är bra och att "det är lättare att koppla av och vila hemma, där de egna rutinerna och tiderna gäller". Min vän M som också är omföderska (har redan två förskolebarn) är inte helt övertygad om att det kommer vara så avkopplande hemma. Vi får väl se...
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
2 veckor sedan
2 kommentarer:
"...riktigt sjuka patienter ska inte medicineras eller rehabiliteras när utsikterna till förbättring är dåliga".
Fruktansvärt tycker jag, det känns verkligen som ett sluttande plan. Är inte en människas liv värt att man försöker rädda henne? Drar igång en tredje omgång med cellgifter även om det har kommit nya metastaser, provar en sista utväg, ett nytt angreppssätt... Jag vet inte om det är långsökt att tänka att det här i kombination med de långa utryckningstiderna i glesbygd kan var hur farligt som helst för den som råkar illa ut, tänk om akutfallen ska bedömas efter huruvida det är lönt att bränna krut på den man inte är säker på att kunna rädda. (Jag tänker på mannen som fick hjärtattack? hjärnblödning? i Ammarnäs men ingen ambulans/helikopter utan en bil från begravningsbyrån... detaljerna har jag glömt).
Förkortade liggtider på BB - ja på min tid var tre dygn praxis. BB var ingen vilotid heller, jag låg på en sal med tre andra mammor, med bebbarna på rummet, så det blev väl just ingen vila alls... men att åka hem efter sex timmar låter i tuffaste laget. Speciellt läskig är kombinationen "skör och utmattad" kontra "nolltolerans mot pjosk".
När tioåringen föddes mitt i sommaren (väldigt fullt på KS, diskussion om värkstimulerande medel så fort den snabba förlossningen visade minsta tecken på att sakta av) undrade de om jag inte kunde åka hem samma kväll men jag bad om att få stanna en natt åtminstone. Det fick jag, men morgonen därpå fick jag vackert checka ut.
Skicka en kommentar