Knäppiga katter

Räddade just vår lille katt från ett öde värre än döden: grannens trädgård.
Det är en granne som bor några hus bort, de håller på att renovera så där långsiktigt hopplöst som det kan bli ibland, när halva huset förvandlas till ravel-vind, trädgården blir skrotupplag och inget egentligen händer.
Varje gång lille Tigris tar en promenad hamnar han där, ingen vet varför. Ingen vet hur det kommer sig att han kan ta sig dit men inte därifrån. Kanske finns det en mening med allt, kanske är den meningen att jag ska lära känna just den familjen lite bättre. Nu är det tre gånger jag har varit där och letat min lille lene stackarskatt. Två framgångsrika och ett misslyckat.
Nu sitter jag med Tigris i knät, han är utmattad, hungrig, smutsig och allmänt nervös. Han har sovit ute i två nätter, troligen inte ätit minsta lilla mus och det är ju fel årstid för fågelungar. Men han är hemma...
Uppdatering: Det är inte min lille lene stackarskatt påpekar kattens ägare, S.