Vid rutinultraljudet fick vi beskedet att moderkakan låg fel och att vi skulle leva som vanligt fram till 32:a veckan då det skulle bli en ny undersökning. För det går ofta till sig av sig själv och sitter den fortfarande för lågt är det ändå ingen fara förrän på slutet.
Jo tjena, försök att inte tänka på det och leva som vanligt efter att ha bläddrat i mammas läkarbok och surfat runt lite. Ett tänkbara scenario som presenterades var att om moderkakan skulle ligga "för utgången" skulle den fortsätta tänjas och tänjas tills belastningen skulle bli för hård, jag skulle akut störtblöda med risk för mitt och barnets liv. För att undvika det var inläggning på vårdavdelning och sängläge de sista månaderna en lösning som föreslogs. Ett annat förslag var att vara hemma med täta kontroller och inga resor, inga lyft, inga större rörelser, inget sex, bara vara stilla och hoppas.
Skulle störtblödningen ändå komma måste barnet förlösas med akut kejsarsnitt, oavsett hur långt gånget fostret skulle vara. Min barnmorska tyckte också att jag skulle leva som vanligt fram till den uppföljande kontrollen. Hennes inlindade framtidsscenario var att man efter kontrollen får en tid med läkare för att planera fortsättningen, som t ex kan vara ett planerat kejsarsnitt någon vecka innan beräknat förlossningsdatum.
Idag före lunch var vi på den efterlängtade kontrollen. Det var inte så lätt att jobba i morse! Allt var bra sa barnmorskan på specialistmödravården. Moderkakan sitter på ett bra ställe. Det är lagom mycket fostervatten, navelsträngen var fin och barnets hjärta slog, noll fel och det hade samma kön som förra gången vi kollade. Det är enligt undersökningen inte större risk för mig än för någon annan att råka ut för hemskheter.
Shit vad jag har fått anstränga mig för att hålla oron borta, tänk er sjutton veckor. Nu är det alltså dags att sluta oroa sig och bara invänta en helt vanlig jättelätt förlossning utan komplikationer.
(Idag kom jag på att det tog två dygn och åtta timmar från värkstart till att H var född. Inte ett och åtta. Minnesrabatt!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så skönt att höra att faran är över. Jag hoppas det kommer att gå betydligt fortare den här gången!
Oj så läskigt. Jag visste inte om det. Skönt att det gick bra! Jag håller tummarna.
Skicka en kommentar