Inge perfekt alls

Ikväll är jag trött och ledsen.
Jag + kompisen S hade biljetter till författarafton med P-O Enqvist. Jag jobbade, jobbade och jobbade över för att förbereda seminarium, föreläsnin goch kursdag och hade så fullt upp att jag glömde gå. Kompisen ringde när det var 2 minuter till start, då satt jag framför jobbdatorn med alla tankar som lösa trådar, biljetterna hemma och utan middag i magen. Lite komiskt är det att det jag gjorde tidigare idag var att delta i en heldags nätverksträff bland annat om kognitivt stöd och struktur för att få ordning på tillvaron.
Ikväll och på morgonen måste jag förbereda klart.
Sen är det full fart på Gamla jobbet till lunch och prat och prat hela eftermiddagen fram till dagishämtning.
Och i morgon kväll borde jag förbereda torsdagens kursdag. Eller så gör jag det på torsdagmorgon. Den här veckan kommer gå snabbt.
UPPDATERING: nu har det gått några timmar sedan författaraftonen började. Jag har ätit äppelkräm och ostmackor, berättat en saga för H och pratat lite med kompisen S och Herr Partner. Och bara gett mig själv tre minuter att ögna igenom de hemmailade pratutkasten inför morgondagen, utan att gå in och peta i dokumenten.
Upplägget blir jättebra, lite för många tankar kanske men relevant och genomtänkt, både förankrat i forskning och bottnande i egen erfarenhet. Läste på kompis blogg om att inte sätta målen så högt att man kräks. Sa till dottern H att hon inte får lugga sig själv, "för man måste vara snäll med sig själv också med". Så är det.
Det blir ledigt resten av kvällen, P-O Enqvist pratar på TV och imorgon blir det en långsam promenad till jobbet och full närvaro i de ärenden som är inplanerade, men inga telefonsamtal eller öppnande av mailbox. Det får vänta till på torsdag efter kursen eller till nästa vecka då jag gör min allra sista arbetsdag på Gamla jobbet.