Nu är jag riktigt ledsen.
I kväll på gymet - efter första dagen tillbaka på jobbet! Officiellt frisk! - tränade jag hårt och bra, svettades glatt och rikligt, och tog en dusch. So far so good.
Ända tills jag gjorde det fatala misstaget att lyfta vänstra armen rakt upp för att skölja av löddret från armhålan.
>Krack<
Igen. Vänstra axeln gick ur led. Det är femte eller sjätte gången sedan den där olyckliga påsken 2007.
Jag klarade av det med veteranens säkerhet. Jag kan dela med mig av mitt husknep: man ställer sig upp, böjer sig framåt, låter armarna falla mot marken och låter dem dingla tills axeln liksom ramlar tillbaka in i sockeln. Sedan får man vicka och vrida och massera tills musklerna ramlar tillbaka på rätt plats.
Så nu gör det ont men det är inte därför jag är ledsen.
När ska det egentligen ta slut det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
mamma! hur gick det? pusspusspusspuss<3 sara
Men åh... Det låter uppriktigt orättvis!
Tack för pussarna Sara, det känns lite bättre... Jag tror att jag måste försöka få den här axeln opererad med, så jag tryggt kan leka touche-touche eller duscha...
Om man nu ska måsta ha en sån här axel så är Belgien ett bra land att bo i!
Jag ska träffa en doktor på torsdag som ska kolla på det.
Skicka en kommentar