Copenhagen Brussels all day long

Nu sitter jag hemma i soffan, efter att ha suttit bakom ratten en hel dag och blickat ut över Europas förnämliga motorvägar.
Hastigheten har växlat mellan krypfart (långa perioder av Stau på Autobahn), behaglig marschfart och i enstaka fall uppemot 150. För det mesta förhållandevis lagliga hastigheter vilket förvånar och gläder mig, det kännas fint att bli mer ansvarskännande med åren...
En enda ful gest har jag tecknat på hela dagen, men den står jag för. Den riktades mot en av dessa vedervärdiga Autobahnvandaler som tycker att de äger snabbaste filen och därför har rätt att köra upp tätt bakom en oskyldig liten clio som är mitt uppi en omkörning, och blinka hotfullt med helljuset. Ruskigt skrämmande att ha en Merca nosande i baken när man är uppe i 140 - marginalerna är ju ändå så små i den farten. Så jag avslutade min omkörning med båda händerna ordentligt på ratten innan jag vågade mig på min protest.

Vi har hunnit med många olika saker på semestern, fast alldeles för lite jämfört med vad vi hade velat göra. Många är de som aldrig fick besök eller ens en påringning och de som vi hann träffa hann vi nästan bara skaka tass med innan det var dags att rulla vidare. Kändes det som...

Och det blev inget besök i Pauki heller, fast det nämner jag bara av etikettskäl.

Rekorden, denna semester:
Bäst var släkt och vänner, som vanligt.
Flest var milen.
Tyngst packningen.
Skojigast delfinshowen på Kolmården. Eller insamlingen av djuren från savannen på samma djurpark - det var fascinerande att se noshörningarna i rollen som savannens värstingar.
Kallast tältnatten i Aitelnas.
Dyrast... Usch det orkar jag inte tänka på... Kanske det nya sköna, varma och mysiga tältet som vi sedan bara använde en gång. Men vi lär ju få fler chanser.
Snällast Sara. Tycker hon själv. Och efter hennes storartade tålamod och kartläsning under dagens hundramilafärd tycker jag nog att en medalj är på sin plats.
Nyaste intresset svampplockning.