Sex flyttkartonger

Det står sex flyttkartonger i hallen, mina vänner. De är TOMMA, IHOPVIKTA och ska KASTAS. Om jag någon gång ska flytta igen, så får jag väl köpa nya då.

Intill dem står några gula och vita säckar fulla med bidrag till pappersinsamlingen och till den allmänna sophanteringen. Det är så overkligt och makalöst skönt att rensa sitt hem från allt detta rat.

Så vad har jag kastat?
-- Dåliga samveten, som den jättetjocka kursboken i Modern Standard Arabic - en kurs jag började i början på 1990talet och hoppade av efter tre fyra kurstillfällen. Det stod nog klart redan då att jag aldrig skulle fortsätta just den kursen, ändå tog det i runda slängar 16 år att inse att boken kunde gå samma väg som min ambition...
-- Dåliga teckningar av min egen penna som jag sparat bara för att... tja för att det fanns ännu sämre teckningar som jag redan kastat. Och så vidare.
-- Dåliga kläder, som inte kommer att bli mer attraktiva även om jag går ner fem kilo i vikt, syr i knapparna eller stryker.

Jag har också gått igenom barnets teckningar för att utröna om jag verkligen måste spara varje papper hon någonsin vidrört med en krita eller penna. Hennes urvuxna kläder, för att utröna om allt verkligen har affektionsvärde. Pärmar med Viktiga Papper som är förbluffande oviktiga när man väl bläddrar i dem. Artikelkompendier från distanskursen jag läste när jag bodde i Tyskland.
Und so weiter.

Kvar ligger travar med saker som trots allt är värda att sparas. De fyller inte sex men väl två flyttkartonger. Men eftersom flyttkartonger just nu känns som symbolen för överlagrat tråk så får jag väl komma på någon annan lösning.