Allt som har liv

Allt som har liv växer och utvecklas. Så inledde Lewi Pethrus förordet till den version av Segertoner som vi växte upp med, den som var sin egen och inte ett samarbetesprojekt med alla andra kristna kyrkor och samfund. Jag vill minnas att det började med ett häfte med 60 sånger och att det var 400 eller så i den upplagan vi läste under ändlösa predikningar. Den här frasen faller säkert inom vår gemensamma referensram, men vid de få tillfällen jag försökt använda den i andra sammanhang har den fallit platt till marken...

Jag tänkte på den när jag läste den här texten: Growing pains, om en treårings första stapplande steg på vägen mot självständighet och frigörelse, och om föräldrarnas första stålkalla insikt om att det här barnet inte kommer att älska dem alla dagar, och att deras vägar kommer att skiljas åt, förr eller senare.

Jag tänkte på det när min stora stora pojke berättade att han ska ha vit skjorta, slips och svart hatt på skolavslutningen idag. Sen vill han packa ihop speldatorn och åka iväg på dygnet-runt-LAN fredag till söndag. På måndag kommer de hit, och jag misstänker att han inte är alldeles förtjust i tanken på att skrutta omkring i Europa med mamma och pappa och lillebror i flera veckor när Kompisarna väntar därhemma. Men så blir det i alla fall, och jag tror att det kommer att bli bra.