Jag är inte mycket för traditioner.
Nej, det stämmer inte.
Jag är mycket för traditioner.
Men jag är hemskt dålig på dem.
Den enda tradition vi lyckas upprätthålla - någorlunda - är Fredagsmyset (vilken firas till åminnelse av den kommunala barnomsorgen i Hässelby Villastad ;-) ).
I år är första gången vi har lyckats ordna ett påskris. I vanliga fall är det något jag brukar komma på ungefär på skärtorsdagen: "javisst ja, påskris ska man ju ha - men hur ska man hinna få det att slå ut? (När man bor i Sverige är det ju faktiskt lättare med traditionerna, där sköter ju torghandlarna och mataffärerna tänkandet, planeringen och påminnelserna...)
I år fick jag då lära mig av min mångkunniga storasyster att fastlagsris plockar man in på fettisdagen och har sedan under hela fastan.
Sagt och gjort. Vi hade tyvärr inte björkris utan fick ta det vi fick tag i ute i trädgården. Och några fjädrar eller urblåsta ägg blev det inte heller i vårt ris - riktigt så långt nådde jag inte.
Men nu har riset slagit ut så fantastiskt fint - inte bara bladen utan blommorna! Körsbärsblom och syrener - och då klarar man sig ganska fint utan fjädrar.
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
2 månader sedan
3 kommentarer:
Jamen var är bilderna? Det enda riset i mitt lilla bo står i skafferiet.
Hos oss har vi ett fastlagsris med fjädrar, ägg och små söta fågelkycklingar (allt från pingviner till papegojor). Hur vi fick till det? Mamma var här och plockade in det åt oss! Hon tog dessutom in blåbärsris som blommar fint.
Jag har idag köpt en avbitartång som till nöds kan användas för påskris. Men i väntan på det inköpet gjorde jag mig ett provisoriskt påskris av nedfallna torrkvistar.
Skicka en kommentar