Inredning

Jag har senaste månaden läst en hel del svenska inredningstidningar och slås av likriktningen som fortfarande råder:
Den här superkreativa och unika familjen bor med jättehögt i tak och vita väggar, har ett superellipsbord och Myran eller Sjuan-stolar, det hänger en hissgardin i fönstret och den galet jättemönstrade fåtöljen eller tyget på väggen är Josef Frank. Och wow, de har en PH-lampa och där skymtar man lite staplade vedträn hemtrevligt (men inga skadeinsekter). Oj , en Kartell-möbel i plast. Oj, platsbyggd hylla som tar upp en hel vägg. Oj, Arne Jacobsen. Och så blandas det upp med exklusiva containerfynd och barnens egna pärlplattor (men bara en eller två, och bara fina). I det gigantiska köket som de aldrig kommer ha råd att vara i (eftersom de måste finansiera sin lyxfälla) har inredaren ställt en skål med fjorton paprikor och på bordet är det en hel limpa (fast naturligtvis mycket mer rustika och nutida) till varje kuvert, i en skitstor brödkorg.
I värsta fall är det den fräscha marina New Englandstilen. Vad är förresten grejen med USA-flaggan på kuddar och plädar, varför vill svenskar ha det?