Men det var i Skellefteå som Stig Larsson växte upp med sina föräldrar och sin syster. När han var fem år flyttade familjen till Umeå, eftersom pappan hade jobb i staden som byggnadsarbetare.
– När vi flyttade var alla vänner och släktingar extremt oroliga. Umeå betraktades på den tiden som en mycket hemsk stad. Den var rent av arbetarfientlig och präglades av enorma klasskillnader. När pappa, som var isolerare, gjorde ett jobb hos någon i Umeå blev han bjuden på kaffe en gång på tio år. I Skellefteå hade det aldrig hänt att han inte blivit bjuden på kaffe.
Vad säger ni som vistats på båda ställena?
3 kommentarer:
Kanske är det för att jag är vård-akademiker men jag har blivit bjuden på varm nybakt sockerkaka i Umeå och nogrannt bredda smörgåsar i Holmsund och hemrullade vårrullar eller flera sorters kakor i Skellefteå. Och blivit utan fika både nära och fjärran. För mig märks ingen stor skillnad.
Jag har bjudit både elektriker och mattläggare på fika här i Umeå. Men så är jag ju ingen urUmeåbo heller... Hantverkarna verkade dock coola med mina småstads vanor.
I Skellefteå har jag aldrig varit hem till någon som jag känner väl och fikat.
Fel, i Skellefteå har jag bara varit hem till folk jag känner väl och fikat, skulle det vara...
Skicka en kommentar