I dag fnittrade jag till på jobbet för jag insåg hur lustigt det är när allt hettar till på jobbet. Det borde väl vara då essensen tränger upp till ytan.
Och vad var det då som hände?
Några livliga diskussioner på italienska i korridoren utanför mitt rum, jag hängde med ganska bra eftersom man ganska snabbt lär sig uttryck som "fullständigt oacceptabelt", "ren idioti" och "mama mia".
Och sedan brände det till och det blev hektiskt, nu gällde det. Rykande heta rycktes A4-papperna ur skrivaren, här skulle skickas... en note for the file, dvs ett brev som man skriver utan särskild mottagare, som man skickar strategiska kopior kors och tvärs av, och sedan lägger i arkivet. Det är kort sagt ett sätt att undvika att stå med rumpan bar och skägget i brevlådan om det dyker upp en ko på isen.
I morgon ska jag fatta en vässad kulspetspenna och skriva en ordentlig namnteckning på brevet, med ordentliga prickar över Ö-na. Det du.
29 mars 2007
I morgon bär det av
Den lilla gröna bilen anträder i morgon den långa resan mot Alperna.
Oj vad roligt det ska bli. Oj vad nervös jag är för allt som denna resa innebär. Inte nog med att jag ska köra till detta främmande alpland, genom alla dessa främmande motorvägar, jag ska också komma fram till en främmande alpby, hitta till ett främmande reservationskontor och hämta ut nycklarna till semesterlägenheten, och sedan hitta dit innan - puh! - det är dags att börja gruva sig för nästa etapp på den långa resan: att så småningom lyckas hyra skidor, köpa liftkort och fundera ut hur liftsystemet fungerar.
Du som är så världsvan att du kan prata i mobiltelefon på flygplatsen i Zurich - tänk om du kunde tänka dig att följa med och hålla handen!
Jag som är så räddhågsen att jag fortfarande inte vågat åka till en biltvätt på egen hand, hur ska det gå??? Och hur i all världen bar jag mig åt för att flytta utomlands kan man undra?
Oj vad roligt det ska bli. Oj vad nervös jag är för allt som denna resa innebär. Inte nog med att jag ska köra till detta främmande alpland, genom alla dessa främmande motorvägar, jag ska också komma fram till en främmande alpby, hitta till ett främmande reservationskontor och hämta ut nycklarna till semesterlägenheten, och sedan hitta dit innan - puh! - det är dags att börja gruva sig för nästa etapp på den långa resan: att så småningom lyckas hyra skidor, köpa liftkort och fundera ut hur liftsystemet fungerar.
Du som är så världsvan att du kan prata i mobiltelefon på flygplatsen i Zurich - tänk om du kunde tänka dig att följa med och hålla handen!
Jag som är så räddhågsen att jag fortfarande inte vågat åka till en biltvätt på egen hand, hur ska det gå??? Och hur i all världen bar jag mig åt för att flytta utomlands kan man undra?
28 mars 2007
Freestyle work flow
Jag håller på med något så sorgligt på jobbet som att nysta upp en annan persons totala fiasko... Det är någon som har fått i uppgift att göra något som det finns klara regler för att göra, och i stället för att köra den välpistade och säkra slalombacken kör sitt eget freestylerace ut i djupsnö och lavinfara.
Oj skoj, det blir svårt att berätta det här utan att hänga ut någon.
Tänk dig en veckotidningsjournalist som ska ge ut en bilaga till tidningen, som i stället på oklara grunder bestämmer sig för att det är enklare att starta en ny tidning. Som utan att kolla med chefredaktören börjar med att köpa in annonser om att hon startat en ny tidning, registrerar namnet och spikar en utgivningsplan. Sedan börjar hon fundera på hur man egentligen bär sig åt när man ger ut en tidning, och inser att tryckeriet inte längre har någon skyldighet att trycka ens publikation. Kollegerna kan inte hjälpa till eftersom de inte har rätt att jobba för andra tidningar än den de är anställda för... och så vidare, en liten mardröm för berörd person.
De som egentligen har ansvaret kommer troligen undan genom att hänvisa till hennes dåliga omdöme. Själv springer jag omkring och lyfter på mattor för att se om det inte finns ännu någon dammhög där under som jag kan sopa undan på en och samma gång. Och försöker göra det på ett både grundligt och diplomatiskt sätt för att undvika onödiga dammmoln.
Och det min vän var tre helt olika liknelser i ett och samma inlägg.
Oj skoj, det blir svårt att berätta det här utan att hänga ut någon.
Tänk dig en veckotidningsjournalist som ska ge ut en bilaga till tidningen, som i stället på oklara grunder bestämmer sig för att det är enklare att starta en ny tidning. Som utan att kolla med chefredaktören börjar med att köpa in annonser om att hon startat en ny tidning, registrerar namnet och spikar en utgivningsplan. Sedan börjar hon fundera på hur man egentligen bär sig åt när man ger ut en tidning, och inser att tryckeriet inte längre har någon skyldighet att trycka ens publikation. Kollegerna kan inte hjälpa till eftersom de inte har rätt att jobba för andra tidningar än den de är anställda för... och så vidare, en liten mardröm för berörd person.
De som egentligen har ansvaret kommer troligen undan genom att hänvisa till hennes dåliga omdöme. Själv springer jag omkring och lyfter på mattor för att se om det inte finns ännu någon dammhög där under som jag kan sopa undan på en och samma gång. Och försöker göra det på ett både grundligt och diplomatiskt sätt för att undvika onödiga dammmoln.
Och det min vän var tre helt olika liknelser i ett och samma inlägg.
25 mars 2007
Singeldieter
Om jag skulle få ett nobelpris skulle det kunna bli nobelpriset i fysik. Jag har nämligen kommit på att det finns materia som trotsar tyngdlagen.
Polletter.
Det händer allt som oftast att jag glömmer att jag faktiskt, rent funktionellt alltså, är singel nu för tiden. Och att det därför kanske inte är superlyckat att (till exempel) komma hem på lördagskvällen med fyra kilo jordgubbar till priset av två. Särskilt inte om man ska hemifrån på måndag morgon och inte kommer hem förrän onsdag kväll.
"Jamen frys in dem då!" säger Vän av ordning. Av det förstår man att Vän av ordning inte bor i ett upphottat studentrum. Här saknas frys, och frysfacket är fullt (kom jag just på) eftersom jag har en halv limpa där.
"Jamen koka sylt då!" säger Vän av ordning. Bra idé om det inte var för att
- det här hushållet har in allo tre cafépaket strösocker, totalt 15 g.
- det här hushållet har en tom glasburk.
- det här hushållet har fem oöppnade burkar sylt
"Jamen ät dem som de är!" säger Vän av ordning. Jo tack. Jordgubbar ska ju innehålla en massa järn och c-vitamin.
Dagens frukost: jordgubbar
Dagens lunch: mycket machésallad, kokt skinka, skivade jordgubbar, kumminost i tärningar
Dagens middag: mycket machésallad, grönpepparpaté, skivade jordgubbar
Diverse mellanmål: jordgubbar
Kvällslyx: ett glas vin och jordgubbar
Jag kommer kanske att fastna i metalldetektorerna på Findel i morgon. Och jag känner mig inte ett dugg förkyld.
Två kilo återstår, men de var ju gratis.
Jordgubbsdieten verkar inte ha bråkat med min plåtmage. Om salladen håller sig till på torsdag (300 g till priset av 150!) fortsätter machédieten även efter jordgubbarna. Före jordgubbsdieten kom förresten endivdieten. Och det måste man säga, att nog var det hårda tider när fransmännen kom på att man kan äta endiver. Acquired taste, som engelsmännen säger.
Polletter.
Det händer allt som oftast att jag glömmer att jag faktiskt, rent funktionellt alltså, är singel nu för tiden. Och att det därför kanske inte är superlyckat att (till exempel) komma hem på lördagskvällen med fyra kilo jordgubbar till priset av två. Särskilt inte om man ska hemifrån på måndag morgon och inte kommer hem förrän onsdag kväll.
"Jamen frys in dem då!" säger Vän av ordning. Av det förstår man att Vän av ordning inte bor i ett upphottat studentrum. Här saknas frys, och frysfacket är fullt (kom jag just på) eftersom jag har en halv limpa där.
"Jamen koka sylt då!" säger Vän av ordning. Bra idé om det inte var för att
- det här hushållet har in allo tre cafépaket strösocker, totalt 15 g.
- det här hushållet har en tom glasburk.
- det här hushållet har fem oöppnade burkar sylt
"Jamen ät dem som de är!" säger Vän av ordning. Jo tack. Jordgubbar ska ju innehålla en massa järn och c-vitamin.
Dagens frukost: jordgubbar
Dagens lunch: mycket machésallad, kokt skinka, skivade jordgubbar, kumminost i tärningar
Dagens middag: mycket machésallad, grönpepparpaté, skivade jordgubbar
Diverse mellanmål: jordgubbar
Kvällslyx: ett glas vin och jordgubbar
Jag kommer kanske att fastna i metalldetektorerna på Findel i morgon. Och jag känner mig inte ett dugg förkyld.
Två kilo återstår, men de var ju gratis.
Jordgubbsdieten verkar inte ha bråkat med min plåtmage. Om salladen håller sig till på torsdag (300 g till priset av 150!) fortsätter machédieten även efter jordgubbarna. Före jordgubbsdieten kom förresten endivdieten. Och det måste man säga, att nog var det hårda tider när fransmännen kom på att man kan äta endiver. Acquired taste, som engelsmännen säger.
Gadget girl
Sitter med min nya kompis i knät - en blank och snäll MacBook. Vit, än så länge. Det är inte säkert att den färgen är den mest smutståliga, men sannoligt går det väl att göra rent.
I dag, en händelserik dag. I morse träffade vi Köksmannen. En trevlig och intresserad hantverkare vars affärsidé är att bygga kök till folk enligt deras önskemål och ritningar. Jag visade min ritning på det nya köket (jo jag vet, du vill gärna se den, men jag har den inte i elektroniskt format). Han hade vettiga synpunkter, tumstock och ett anteckningsblock. Efter en ganska lång diskussion lovade han att återkomma med en offert. Om priset är OK för oss får vi väl diskutera några gånger till för att lösa alla detaljer.
Sedan kom Trappmannen. Han tog ordentliga mått på det utrymme där vi tänker bygga trappa och lovade att återkomma med en offert under veckan som kommer.
Sedan åt vi dagens första pastarätt som var spaghetti med pesto.
Sedan gick dottern och jag på en hästföreställning. Hästar och dans, musik och ljuseffekter. Den var underbart bra.
Sedan lite shopping, och sedan slutligen åt vi dagens andra pastarätt - spaghetti bolognese - hemma hos kompisen K och sågår EU fylla 50 år på TV.
I dag, en händelserik dag. I morse träffade vi Köksmannen. En trevlig och intresserad hantverkare vars affärsidé är att bygga kök till folk enligt deras önskemål och ritningar. Jag visade min ritning på det nya köket (jo jag vet, du vill gärna se den, men jag har den inte i elektroniskt format). Han hade vettiga synpunkter, tumstock och ett anteckningsblock. Efter en ganska lång diskussion lovade han att återkomma med en offert. Om priset är OK för oss får vi väl diskutera några gånger till för att lösa alla detaljer.
Sedan kom Trappmannen. Han tog ordentliga mått på det utrymme där vi tänker bygga trappa och lovade att återkomma med en offert under veckan som kommer.
Sedan åt vi dagens första pastarätt som var spaghetti med pesto.
Sedan gick dottern och jag på en hästföreställning. Hästar och dans, musik och ljuseffekter. Den var underbart bra.
Sedan lite shopping, och sedan slutligen åt vi dagens andra pastarätt - spaghetti bolognese - hemma hos kompisen K och sågår EU fylla 50 år på TV.
22 mars 2007
Väderlek
Någonstans i december/januari övergick hösten 2006 i våren 2007 och tulpaner och påskliljor och bofinkar började sin glansperiod. När vädrets makter hade sitt styrelsemöte inför vårdagjämningen var det med friskt humör och gott mod de samlades för att begrunda sina insatser. De möttes av en sträng revisor.
- Jag kommer inte att godkänna den här årsberättelsen, sa han bistert.
- Men varför inte, sa Sunnan. Vi har jobbat som aldrig förr, har du inte sett att magnolian blommar?
- Det må så vara, sa revisorn. Men kommer ni i håg vilken världsdel ni jobbar i? Europa. Och kan ni Europas årstider? Vår, sommar, höst och VINTER.
- Järnspikar, sa Nordan. Jag hade feber i februari och sen glömde jag det hela. Jag går ut och snöar lite, är det OK?
- Nja, sa revisorn, i så fall får det vara rejält. Lite kaos och halka också, så kan jag godkänna det hela.
Det är alldeles vitt utanför mitt fönster.
- Jag kommer inte att godkänna den här årsberättelsen, sa han bistert.
- Men varför inte, sa Sunnan. Vi har jobbat som aldrig förr, har du inte sett att magnolian blommar?
- Det må så vara, sa revisorn. Men kommer ni i håg vilken världsdel ni jobbar i? Europa. Och kan ni Europas årstider? Vår, sommar, höst och VINTER.
- Järnspikar, sa Nordan. Jag hade feber i februari och sen glömde jag det hela. Jag går ut och snöar lite, är det OK?
- Nja, sa revisorn, i så fall får det vara rejält. Lite kaos och halka också, så kan jag godkänna det hela.
Det är alldeles vitt utanför mitt fönster.
21 mars 2007
Tiotusenkronorsfrågan
Någon rolig typ har hittat på att segling är ungefär som att stå i duschen och riva sönder hundralappar. Jag undrar vad samma humorist skulle tycka om flygbiljetterna jag just köpt för att få bli vägd och mätt i något dammigt konferensrum.
Ja ja. Pengar är inge' mycke'.
Ja ja. Pengar är inge' mycke'.
20 mars 2007
Med varm hand
I dag har jag skakat hand med en svensk minister. Ett tryggt, varmt handslag och en vänlig och fast blick. Jag tror att jag har hittat min centerpartist.
Jag passade på att skaka hand igen när jag skulle lämna tillställningen. Vem vet när jag får chansen igen?
Jag passade på att skaka hand igen när jag skulle lämna tillställningen. Vem vet när jag får chansen igen?
19 mars 2007
Litterärt tuggmotstånd
Ville bara nämna att elvaåringen fått en bok i läxa på svenskan. Första stycket lyder såhär:
Boken hör till dem jag känt till men aldrig läst. Kanske står den i föräldrarnas bokhylla? Den handlar om trälarna Holmes och Ausis som rymmer från gården efter det att deras ägare beslutat sig för att sätta ut deras barn i skogen. Ringer det någon klocka?
Boplatsen var väl dold bland barrträden och den som färdades på viken nedanför
måste veta att den fanns där för att upptäcka den. Men inifrån det största av
timmerhusen hade man god utsikt över sjön genom ett par gluggar på sydsidan. En
väldig avfallshög låg vid ena långväggen, besökt av hundar, myror och flugor.
Nattetid, när allt var tyst i stockhusen och röken slutat stiga genom takhålen,
kunde en fnysande varg, en försiktig räv eller en bläsig grävling rota i högen
en stund med ögonen vaksamt riktade på husen.
Boken hör till dem jag känt till men aldrig läst. Kanske står den i föräldrarnas bokhylla? Den handlar om trälarna Holmes och Ausis som rymmer från gården efter det att deras ägare beslutat sig för att sätta ut deras barn i skogen. Ringer det någon klocka?
Bowling alone
Om det ändå vore så väl att jag hade bowlat ensam i helgen. Då hade jag sluppit mitt nederlag: jag förlorade i två raka omgångar mot såväl elvaåring som väninna. Andra omgångens resultat i storleksordningen K: 98, S: 95, Jörel 46. Och då gick det ändå bättre än första omgången.
Jag försöker övertala en annan väninna att lägga in ett litet träningspass i morgon kväll. Såhär kan vi ju bara inte ha det!
Hur går det med din bowling? Du hade ju en lysande karriär framför dig innan du la skorna på hyllan... Finns det möjlighet att ta en match på fredag kväll nästa vecka?
Jag försöker övertala en annan väninna att lägga in ett litet träningspass i morgon kväll. Såhär kan vi ju bara inte ha det!
Hur går det med din bowling? Du hade ju en lysande karriär framför dig innan du la skorna på hyllan... Finns det möjlighet att ta en match på fredag kväll nästa vecka?
16 mars 2007
Prognoser
I morse låg frosten vit över åkrarna i min lilla by, på lunchen satt jag utan kappa på en balkong och åt sallad i solen. I morgon eller på söndag kommer vädret att slå om, och katastrofteoretikerna i korridoren lovar snöstorm och lavinfara och död åt allt som växer och gror. Själv tror jag på defaultläget som inträder när vädermakterna i Lux inte kommer på något speciellt; två plusgrader och regn.
Min personliga prognos för helgen är: te, studier och värmeljus.
Min personliga prognos för helgen är: te, studier och värmeljus.
15 mars 2007
Om babyn inte gråter
Den här nyhetsartikeln från Expressen berör mig fruktansvärt illa. I korthet: en kvinna som hade förlösts med kejsarsnitt klagade över fruktansvärda smärtor och ville träffa läkare. Barnmorskan förklarade att det bara var magsjuka, och gav henne alvedon.
Två dagar senare när kvinnan äntligen blev undersökt var det för sent, och hon dog av en tarminfektion.
Det var på samma hemska sjukhus jag kom in med ambulans, den där sommaren för snart tolv år sedan, med svåra akuta smärtor, och fick ligga parkerad i akutens korridor hela dagen. Då och då kom någon ny person och körde mig till någon ny undersökning, men provsvaren visade inget särskilt. Eftersom jag saknade förmåga att förklara mig, ställa frågor och kräva min rätt slutade undersökningen utan diagnos med att jag fick ta mig hem bäst jag ville.
Jag känner en belgisk farbror som har skaffat en sjukvårdsförsäkring enkomt för sina Sverigeresor, efter en liknande upplevelse. Om han blir sjuk i Sverige kommer ett belgiskt flygplan och hämtar hem honom så att han kan få ordentlig vård.
Det ligger en fruktansvärd brist på omtanke och lurar i alla möjliga hörn av den där jämrans sjukhusvärlden. Unless the baby cries, it won't get any dinner, för att använda ett indiskt talesätt. Folk som inte kan säga vad de är oroliga för mår troligen bra. Folk som inte kräver med eftertryck att bli inlagda behöver troligen inte bli inlagda, för om de var så dåliga skulle de väl säga till? Och kvinnor som låter sig nöjas med någon överslätade förklaring fast de har helvetiska smärtor kan väl inte ha så helvetiska smärtor, för i så fall skulle de väl kräva en ordentlig förklaring?
Två dagar senare när kvinnan äntligen blev undersökt var det för sent, och hon dog av en tarminfektion.
Det var på samma hemska sjukhus jag kom in med ambulans, den där sommaren för snart tolv år sedan, med svåra akuta smärtor, och fick ligga parkerad i akutens korridor hela dagen. Då och då kom någon ny person och körde mig till någon ny undersökning, men provsvaren visade inget särskilt. Eftersom jag saknade förmåga att förklara mig, ställa frågor och kräva min rätt slutade undersökningen utan diagnos med att jag fick ta mig hem bäst jag ville.
Jag känner en belgisk farbror som har skaffat en sjukvårdsförsäkring enkomt för sina Sverigeresor, efter en liknande upplevelse. Om han blir sjuk i Sverige kommer ett belgiskt flygplan och hämtar hem honom så att han kan få ordentlig vård.
Det ligger en fruktansvärd brist på omtanke och lurar i alla möjliga hörn av den där jämrans sjukhusvärlden. Unless the baby cries, it won't get any dinner, för att använda ett indiskt talesätt. Folk som inte kan säga vad de är oroliga för mår troligen bra. Folk som inte kräver med eftertryck att bli inlagda behöver troligen inte bli inlagda, för om de var så dåliga skulle de väl säga till? Och kvinnor som låter sig nöjas med någon överslätade förklaring fast de har helvetiska smärtor kan väl inte ha så helvetiska smärtor, för i så fall skulle de väl kräva en ordentlig förklaring?
Mmm, mat
Förra helgen hade vi besök av den allra yngsta lilla kusinen och hennes mamma, och för att fira det lagade jag till en middag ur en ICA Buffé som flöt omkring i köket. Bildligt talat alltså. Det blev så ovanligt och gott och när jag tänker på hur det smakade blir jag så väldigt sugen igen. Jag har bjudit hem mina närmaste kolleger på middag och då har jag tänkt upprepa det hela. De kommer den 27:e, och jag vet inte om jag kan hålla mig till dess eller om jag måste laga en liten portion bara för mig själv som uppvärmning.
Receptet kommer från ICA Buffé och det innehåller flera överraskande moment och smakbrytningar.
Tehalstrad lax med senapsmarinerad papayasallad.
Hos ICA kan man också lära sig allt om Nooroz, men det känns inte riktigt autentiskt. Var är guldfisken? Det är kanske den som varierar från region till region.
Receptet kommer från ICA Buffé och det innehåller flera överraskande moment och smakbrytningar.
Tehalstrad lax med senapsmarinerad papayasallad.
Hos ICA kan man också lära sig allt om Nooroz, men det känns inte riktigt autentiskt. Var är guldfisken? Det är kanske den som varierar från region till region.
14 mars 2007
Gadget Girl
Jag går i glad förväntan och tänker på min nya blanka dator.
Som kommer om tio dagar. Om allt faller på plats. Den måste reserveras i dag och hämtas ut i morgon och det köpet innefattar flera moment, flera personer och flera länder.
Priset jag har spetsat in mig på är nästan för bra för att vara sant, så jag skriver detta med p e k f i n g r a r n a för jag måste hålla tummarna för att allt går vägen. Kanske sänker det produktiviteten något under de dagar som återstår. Men det får jag ta igen nästa helg!!!
Som kommer om tio dagar. Om allt faller på plats. Den måste reserveras i dag och hämtas ut i morgon och det köpet innefattar flera moment, flera personer och flera länder.
Priset jag har spetsat in mig på är nästan för bra för att vara sant, så jag skriver detta med p e k f i n g r a r n a för jag måste hålla tummarna för att allt går vägen. Kanske sänker det produktiviteten något under de dagar som återstår. Men det får jag ta igen nästa helg!!!
13 mars 2007
Namn
Apropå ingenting så har mina fotbollshjältar en målvakt som heter Klandt. Man kan undra om han tar några straffsparkar.
Tant arg
Man kan undra varför jag blir så arg när jag landar i Sverige. Vi har ju sett några europeiska städer ihop, och nog tycker jag att jag brukar vara en fördragsam gäst som skrattar åt svårigheterna, går de extra kilometrarna utan att knota, dricker upp den äckliga drickan (eller beställer in något drickbart istället) och accepterar konstiga lokala vanor med en avslappnad axelryckning.
Problemet med Sverige är förstås att jag borde veta allt och att jag inte längre gör det. Och att folk tycker jag är korkad när jag frågar om det självklara.
Nu senast stod jag på ICA med en liten tetrapack i handen och försökte begripa vad det var. "Milda Mat" stod det på den. Den omedelbara kopplingen för mig var matlagningsmargarin som smält när det stått för länge bredvid stekpannan. Min nästa tanke (eller tanke, det är mest en ostrukturerad ström av reaktioner) var att Milda gjort en minimalistisk måltidsersättning baserad på margarin. Sen började jag förstå att det förmodligen var en matlagningsgräddersättning som av förklarliga skäl inte får innehålla ordet grädde. Det kanske funkar för Milda, vad vet jag. Själv känner jag bara avsmak. Konstigt nog var det Milda jag äcklades av förra gången också, när det gjort ett pålägg med jordgubssmak. Jag tror det är nedlagt nu.
Jag är inte arg hela tiden. Det går över, och när jag lämnar Sverige är det med saknad. Samtidigt är det avslappnande att landa i Lux. Inte för att jag kan alla koderna, men för att jag inte behöver kunna. Det hör ju vem som helst, jag är en främling i detta land.
Och du då?
Problemet med Sverige är förstås att jag borde veta allt och att jag inte längre gör det. Och att folk tycker jag är korkad när jag frågar om det självklara.
Nu senast stod jag på ICA med en liten tetrapack i handen och försökte begripa vad det var. "Milda Mat" stod det på den. Den omedelbara kopplingen för mig var matlagningsmargarin som smält när det stått för länge bredvid stekpannan. Min nästa tanke (eller tanke, det är mest en ostrukturerad ström av reaktioner) var att Milda gjort en minimalistisk måltidsersättning baserad på margarin. Sen började jag förstå att det förmodligen var en matlagningsgräddersättning som av förklarliga skäl inte får innehålla ordet grädde. Det kanske funkar för Milda, vad vet jag. Själv känner jag bara avsmak. Konstigt nog var det Milda jag äcklades av förra gången också, när det gjort ett pålägg med jordgubssmak. Jag tror det är nedlagt nu.
Jag är inte arg hela tiden. Det går över, och när jag lämnar Sverige är det med saknad. Samtidigt är det avslappnande att landa i Lux. Inte för att jag kan alla koderna, men för att jag inte behöver kunna. Det hör ju vem som helst, jag är en främling i detta land.
Och du då?
12 mars 2007
Alltid rött, alltid rätt
Klockan var sen eftermiddag och jag hade varit på resande fot sen nån gång mitt i natten. Fyra timmars sömn, en massa stress, det där adrenalinpåslaget som alltid drabbar mig på Arlanda när jag plötsligt är i Sverige och allt är så dumt och konstigt och jag förväntas begripa att visakortet ska vara upp-och-ner i automaten och att det är krigsrubrikintressant vem som trampat vem på tårna i Let's dance. Jag blir tonårsobstinat och vill börja skrika på franska till mannen som står och snorar framför mig i cafékön, längst disken där chokladbollar, semlor, kladdkaka, dajmrutor, morotskaka och annat ligger och svettas på rumstempererade keramikfat utan lock. Och han plockar sin kakbit med handen och jag förväntas göra det samma och jag försöker ta en bit som han inte petat på eller äsch, jag nöjer mig med kaffe och en liten mördegskaka som står lite vid sidan om alla muffins med elefantiasis och tjock glasyr. Jag är trött och irriterad men i Skyways lilla ramp är det lugnt för det går bara tre flighter till landsorten på hela eftermiddagen.
Äntligen blir det dags att gåomboarda och jag sätter mig nästan längst bak och tänker att jag borde sova lite. Sen kommer de. Männen i jeans och röda tröjor. Några farbröder, några i sena tonåren och några lite mitt emellan. Någon enstaka dam, någon enstaka flanellbyxa med skjorta och slips, men det överväldigande intrycket är att det är rött som gäller på just den här flighten.
Jag sitter och småler och leendet blir bredare och bredare och jag känner att jag snart kommer att tröttfnittra ohejdbart. De rödklädda verkar också gilla att sitta långt bak, och de ser mig le på långt håll och ler tillbaka.
Till sist klarar inte min vanligtvis så effektiva spärr trycket och jag vänder mig till en rödklädd man på andra sidan gången.
- Ursäkta, men får jag fråga en sak?
Han ler vant, och grabbarna i raden framför honom vänder sig om, med förväntan i blicken.
- Visst
- Emm, jag undrar bara varför nästan alla på det här planet har röda tröjor på sig. Är det rea någonstans?
- Nej, vi är ett hockeylag. Det här är våra reskläder.
Och mitt spirituella svar på det?
- Jaså. Oj då.
Så småningom insåg jag att det var stadens egen stolthet, på väg hem efter en match som definitivt petade ner dem till kvalserien.
Mina barn och min man rodnar om du tar upp den här incidenten.
Jag kan avslöja att jag en dryg vecka senare träffade det tyska division två-laget Hansa Rostock på flygplatsen i Frankfurt. De hade snygga kostymer. Dessutom ligger de tvåa i sin serie. Jag sa inte ett ord till dem. Jag vill ju inte att familjen ska behöva skämmas internationellt.
Äntligen blir det dags att gåomboarda och jag sätter mig nästan längst bak och tänker att jag borde sova lite. Sen kommer de. Männen i jeans och röda tröjor. Några farbröder, några i sena tonåren och några lite mitt emellan. Någon enstaka dam, någon enstaka flanellbyxa med skjorta och slips, men det överväldigande intrycket är att det är rött som gäller på just den här flighten.
Jag sitter och småler och leendet blir bredare och bredare och jag känner att jag snart kommer att tröttfnittra ohejdbart. De rödklädda verkar också gilla att sitta långt bak, och de ser mig le på långt håll och ler tillbaka.
Till sist klarar inte min vanligtvis så effektiva spärr trycket och jag vänder mig till en rödklädd man på andra sidan gången.
- Ursäkta, men får jag fråga en sak?
Han ler vant, och grabbarna i raden framför honom vänder sig om, med förväntan i blicken.
- Visst
- Emm, jag undrar bara varför nästan alla på det här planet har röda tröjor på sig. Är det rea någonstans?
- Nej, vi är ett hockeylag. Det här är våra reskläder.
Och mitt spirituella svar på det?
- Jaså. Oj då.
Så småningom insåg jag att det var stadens egen stolthet, på väg hem efter en match som definitivt petade ner dem till kvalserien.
Mina barn och min man rodnar om du tar upp den här incidenten.
Jag kan avslöja att jag en dryg vecka senare träffade det tyska division två-laget Hansa Rostock på flygplatsen i Frankfurt. De hade snygga kostymer. Dessutom ligger de tvåa i sin serie. Jag sa inte ett ord till dem. Jag vill ju inte att familjen ska behöva skämmas internationellt.
08 mars 2007
Samtal
Jag är nyfiken på om det är någon som läser den här bloggen. Vill därför gärna slå ett slag för möjligheten att kommentera inlägg!
07 mars 2007
Det nya svenska köket
Jag har ritat ett kök som jag själv tycker är mäkta snyggt och nytänkande och fint och härligt.
Mannen tycker att det är OK, och barnet tycker att det är comme ci, comme ca (du vet handgesten utsträckta fingrar, handflatan nedåt, och så vaggar man handen som en liten båt).
Nu kommer jag stadigt på nya förbättringar, det är som att ett litet fönster öppnats i hjärnan och så blir det korsdrag av kreativitet.
Senast är en utfällbar extra arbetsyta som skulle kunna vara infälld i väggpanelen.
Och dessförinnan, en sittyta infälld i en köksö, inspirerat av det eleganta italienska köket vi såg på Batibouw men gulligare och mindre. Och billigare.
Jag har lust att börja på stört. Men om vi bestämmer oss för att lägga in golvvärme, och väljer att göra det på belgiskt vis, måste vi först gå igenom en period av armeringsjärn, grus och betong innan vi kommer in på så lustiga finesser.
Mannen tycker att det är OK, och barnet tycker att det är comme ci, comme ca (du vet handgesten utsträckta fingrar, handflatan nedåt, och så vaggar man handen som en liten båt).
Nu kommer jag stadigt på nya förbättringar, det är som att ett litet fönster öppnats i hjärnan och så blir det korsdrag av kreativitet.
Senast är en utfällbar extra arbetsyta som skulle kunna vara infälld i väggpanelen.
Och dessförinnan, en sittyta infälld i en köksö, inspirerat av det eleganta italienska köket vi såg på Batibouw men gulligare och mindre. Och billigare.
Jag har lust att börja på stört. Men om vi bestämmer oss för att lägga in golvvärme, och väljer att göra det på belgiskt vis, måste vi först gå igenom en period av armeringsjärn, grus och betong innan vi kommer in på så lustiga finesser.
05 mars 2007
Fin de marché
I går var jag på Batibouw igen, och som du påpekade är sista dagen på bomässan verkligen en dag att fynda utställningsmöbler och dito kök.
Jag dreglade en stund hos eko-möblerna men de hade redan sålt min diskbänk i återvunnen ek, med skiva av belgisk sten.
Sedan irrade vi omkring i köksavdelningen. Mycket intressanta prissänkningar i storlekordningen, tidigare 24 000 € nu 15 000 €. Det krävs ju bara att man har motsvarande summa till hands, det kanske är där skon klämmer...
Jag insåg att jag tänker med min handflata. Om jag står och stryker med handen över polerad belgisk sten eller marmor så kopplas hjärnan helt av. Jag var på vippen att köpa ett kök för 12 000 €, bara sådär. Jag är inte riktigt säker på hur jag hade tänkt betala kalaset.
Efteråt kommer jag inte ens ihåg hur det såg ut (jo, lite minns jag väl, det var snyggt och välutrustat). Men framför allt: Ooo så len bänkskivan var, och fortfarande känns i min handflata. Fick ledas därifrån. För - om man ska vara realistisk - är det helt smart att köpa ett lyxkök när man varken har råd eller behov?
Man kan ju faktiskt köpa en stenskiva och lägga på vilken möbel som helst.
Eller i fickan.
Jag dreglade en stund hos eko-möblerna men de hade redan sålt min diskbänk i återvunnen ek, med skiva av belgisk sten.
Sedan irrade vi omkring i köksavdelningen. Mycket intressanta prissänkningar i storlekordningen, tidigare 24 000 € nu 15 000 €. Det krävs ju bara att man har motsvarande summa till hands, det kanske är där skon klämmer...
Jag insåg att jag tänker med min handflata. Om jag står och stryker med handen över polerad belgisk sten eller marmor så kopplas hjärnan helt av. Jag var på vippen att köpa ett kök för 12 000 €, bara sådär. Jag är inte riktigt säker på hur jag hade tänkt betala kalaset.
Efteråt kommer jag inte ens ihåg hur det såg ut (jo, lite minns jag väl, det var snyggt och välutrustat). Men framför allt: Ooo så len bänkskivan var, och fortfarande känns i min handflata. Fick ledas därifrån. För - om man ska vara realistisk - är det helt smart att köpa ett lyxkök när man varken har råd eller behov?
Man kan ju faktiskt köpa en stenskiva och lägga på vilken möbel som helst.
Eller i fickan.
02 mars 2007
01 mars 2007
Dressed to kill
En god vän muntrade upp mig genom att skicka två amerikanska tegelstenar om hur man söker och får jobb.
Jag har inte läst dem än, men det lär vara som vanligt, vatten och vin och en skvätt bensin... När jag slog upp den ena ("Knock 'em dead 2002 - the ultimate job-seeker's resource") hittade jag det här intressanta avsnittet om hur man bör klä sig när det blir dags för intervju.
Jag har inte läst dem än, men det lär vara som vanligt, vatten och vin och en skvätt bensin... När jag slog upp den ena ("Knock 'em dead 2002 - the ultimate job-seeker's resource") hittade jag det här intressanta avsnittet om hur man bör klä sig när det blir dags för intervju.
While a woman might choose to wear a string of pearls instead of a scarf to an interview, the scarf can still serve as a powerful status symbol. A good outfit can be ruined by a cheap-looking scarf. Opting to wear a scarf means that the scarf will say something dramatic about you: Make sure it is something dramatically positive. A pure silk scarf will offer a conservative look, a good finish and ease in tying. Some of the better quality synthetic blends achieve an overall effect that is almost as good. While some books on women's clothing will recommend blouses that have matching scarves attached to the collar, there is an increasingly vocal lobby of stylish businesswomen who feel this is the equivalent of mandating a man to wear a clip-on bow-tie. As with men's ties, the objective is to complement the outfit, not match it. Avoid overly flamboyant styles and stick with the basics: solids, foulards, small polka dots, or paisleys, and always in subtle colors that will complement, not compete with your outfit or your conversation.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
