Döden i Madagaskar

Jag har en vecka kvar till semestern men nu börjar sommaren äntligen ta fart och jag känner mig behagligt semesterstadd.
I år tänkte jag försöka använda semestern till att bli lite mer bildad (bland annat; andra semestermål är: vältränad, nyklippt och bosatt i ett mer renoverat hus med en mindre ogräsdominerad trädgård...).
Som en del i bildningsprojektet läser jag boken "Géopolitique de l'Afrique" av Philippe Hugon, som är en faktatät skrift om hur allting är i Afrika. Jag antar att människor med djupare förförståelse än jag skulle kunna ifrågasätta vissa av författarens generaliseringar, men det är nu en gång för alla inte fallet för mig... än.
Nåväl. Några stycken tyckte jag var särskilt intressanta. Som detta påstående om de traditionella religionerna:

I samhällena på landsbygden suddas skillnaden ut mellan det profana och det heliga: varje ekonomisk eller social aktivitet underställs en rit. Naturen uttrycker sig genom de krafter den uppfylls av. Det finns därigenom ett nära band mellan människan och naturen, som medverkar i samma livskraft. Förfäderna lever i symbios med de levande. Den helgade tiden är bunden till den profana tiden. Framtiden nedvärderas och livet efter detta uppvärderas i motsvarande grad. I Madagaskar föredrar man att investera i graven framför i materiella ting, eftersom man kommer att vara död i evighet medan livet är flyktigt. Att dö ses som en aktualisering av förfädernas projekt. Man dör inte; man blir förfader.

Jag tycker att det är en fascinerande tanke att välja att investera i sin död snarare än i resten av sitt liv. Det vore intressant att träffa en madagask (?) och testa den här tanken och se om den stämmer!
För övrigt säger boken att Madagaskar först befolkades av indonesier, alltså inte afrikaner, vilket kan förklaras med att Afrika enligt boken har mycket lite sjöfartshistoria.