Sol och rosor och knän

I dag har jag tillbringat mest hela dagen i olika utsträckta ställningar på gården. Väldigt fint väder: rosorna slår ut om några dagar. Syrenerna blommar för fullt och körsbärsträdet, vinbärsbuskarna och jordgubbsplantan är välbehängda med kart. Synd att jag inte var mer rörlig bara.

I fredags fick jag ett bra besked om mitt knä från ortopeden som sa att jag kan om jag vill gå lite utan kryckor. Sjukgymnasten sa att jag får göra det om jag 1) bara går hemma, på släta golv, 2) går sakta, 3) inte haltar.
I går gick jag utan kryckor hemma några varv i vardagsrummet. Sakta och med stor värdighet och utan att halta. Sedan släpade jag mig runt på olika affärer med stor armkraft (kryckor) och försiktiga fötter.
Och belöningen: svinont i knäet, hela eftermiddagen, hela kvällen, hela natten, och fortfarande på morgonen. I dag har jag gått med ytterst lätt vänsterfot på kryckorna och vilat mest hela dagen. Det gör fortfarande ont, jag tycker att det är rätt så drygt det här. Magnetröntgen om en månad, det är drygt att vänta... Jag ska försöka hitta något sjukhus som har kortare kölista. Det blir så oändligt länge att vänta; om det visar sig att något har gått sönder och måste lagas så antar jag att det blir en ganska lång väntan på operation när diagnosen väl ställts.

Och jag som hade lust att ställa upp i det här vansinniga uthållighetsprovet: DODENTOCHT dvs dödsmarschen. 100 km på 24 timmar i mörkaste Flandern. Man måste trava på ganska bra för att hinna fram på den tiden.