Presidentval

I går var det presidentval i Frankrike och valvaka på alla kanaler.
Några observationer:

1. Visst är det intressant att fransmännen, som har tillgång till så mycket elegans och etikett, kan tala så fruktansvärt i munnen på varandra när det är debattprogram i TV? Plötsligt hettar det till och då kan fyra personer kasta sig in i samtalet på en gång, och de ger sig inte, utan verkar satsa på att de andra någon gång tystna om de bara fortsätter tillräckligt länge... Och mitt i alltihop hör man programledarens försök att ta tillbaka styrningen. I går fick jag känslan under ett tillfälle i en av valvakorna att politikern - gammal minister om jag minns rätt - som malde på och helt bortsåg från frågan som den kvinnliga programledaren hade ställt, gav henne en blick som betydde: avbryt inte de vuxna när de talar. Som om det var politikernas salong och journalisterna var där som något slags servicepersonal...

2. Sarkozy höll ett tal som tack för alla röster. Han pratade om att han ville ha ett broderligt Frankrike där ingen lämnades efter. Han vände sig särskilt till sjuka, åsidosatta, handikappade, stackars, ensamma, ledsna, rädda, hopplösa personer och talade om för dem att han brydde sig om dem och ville skydda dem. Någon kommenterade efteråt i valvakan att han glömde nämna herrelösa hundar.
Kanske är det så att han verkligen brinner för Frankrikes stackare. Men de som är stackars i dag har blivit eller förblivit stackars trots att Sarkozys parti i åratal har suttit i regeringen. Det verkar lite märkligt att låtsas starta från noll.

3. Royal höll ett tal som tack för alla röster. Hennes partiarbetare hade väntat på henne i en timme och det enda de ville var att hurra och skrika. Hon höll ett långt knäckebrödstal där hon gick igen hela sitt valprogram och hela sin vision för det nya Frankrike som hon ville bygga, och lämnade nästan ingen paus för jubel. Det förvånade mig en aning.
Senare under valvakan tyckte jag mig förstå att första valomgången inte är ett tillfälle för jubel och segerglädje, utan för statsmannaskap. När Sarkozys språkrör fick frågan om han inte var väldigt glad över valresultatet formulerade hon sig väldigt försiktigt: "Naturligtvis är herr Sarkozy mycket rörd över allt stöd han har fått, och mycket tacksam för alla röster från det franska folket, men han är mycket medveten om det stora ansvar som det innebär". Huvudbudskapet från båda kandidaterna var vikten av allvar och samling och att ske över meningsskiljaktigheter.

4. Nu är det förlorarnas tid, när de olika kandidaternas procentsatser plötsligt blir guld värda. Le Pen har ännu inte sagt vem han tänker stödja, om någon. Det blir väl Sarkozy eller ingen, skulle jag tro. Centerkandidaten Bayrou uttalade sig ganska skarpt i båda riktningarna och pratade om behovet av en tredje kraft i fransk politik, och det lät som om han inte ville stödja någon. Antagligen kommer både Royal och Sarkozy att uppvakta honom på olika smakfulla sätt, och han kommer att ta ställning för den som han tycker minst illa om... Den främlingsfientlige de Villiers har sagt att han vägrar stödja Sarkozy. Ungkommunisten ... aj jag har glömt hans namn... har sagt att han hejar på Royal för att stoppa Sarkozy, inte för att han gillar hennes program. Övriga socialister och gröna verkar stödja Royal utan större tveksamhet. Jag har inte hört vad landsbygdskandidaten som jag också glömt vad han heter tänker göra. Med tanke på att hans främsta måltavla är människor som bor i städer och uttalar sig om hur miljön ska skyddas på den landsbygd de aldrig besöker, antar jag att det är svårt för honom att stödja en kandidat som stöds av de gröna.
På det sätt som det framställs i diskussionerna kommer väljarna att lojalt följa den riktning deras kandidat pekar. Det ska bli intressant att se om så är fallet. Enligt dagens prognoser blir det Sarkozy som vinner.