Obs vassa ord

Den här pedagogiska filmen om titthålsoperationer hittade jag när jag ägnade mig åt min nuvarande intresse.
Mycket elegant och oblodigt sätt att förklara hur det går till. Bara en gång kände jag mig lite blek och matt och det var när texten sa: "Långa och spetsiga instrument som sax och tång förs genom snittet och in i leden." Det tyckte jag var lite onödigt. Kunde de inte ha skrivit till exempel: "Sedan gör kirurgen så att allt blir bra igen".

Nu vill jag poängtera för dig och alla andra som till äventyrs läser detta att det inte finns någon operation på dagordningen, jag letade egentligen efter något helt annat.

Utgiftsfasta

Vad sägs om 30 dagars utgiftsfasta? Skjuta upp inköp till juni för att se om de lockar då, äta tomt i skafferiet och bara fylla på med det som behövs, använda allt man har i stället för allt man skulle vilja ha?

Börjar man tänka den idén inser man (OK: jag) ännu en gång konsumtionens roll som njutningsmedel. Avstå en hel månad? Nja, jag vet inte.

Trädgårdsdags

Som du vet har jag inte särskilt gröna fingrar, så det är kanske bra för världens samlade växters bästa att jag inte har någon trädgård, vare sig här eller där.

Jag saknar möjligheten att gå ut genom en dörr och vara på marken, eller åtminstone gå ut på en balkong och vara i solen.

Jag kan inte påstå att det här är praktiska trädsgårdssaker, på något sätt, men visst ger de plats för drömmar?

Cal Lanes spadar och skottkärra

Låga krav på lyckan...

... men nu är jag glad och lättad, jag hittade ett sjukhus som kunde ge mig tid för magnetröntgen av knäet redan 15 maj.

Sol och rosor och knän

I dag har jag tillbringat mest hela dagen i olika utsträckta ställningar på gården. Väldigt fint väder: rosorna slår ut om några dagar. Syrenerna blommar för fullt och körsbärsträdet, vinbärsbuskarna och jordgubbsplantan är välbehängda med kart. Synd att jag inte var mer rörlig bara.

I fredags fick jag ett bra besked om mitt knä från ortopeden som sa att jag kan om jag vill gå lite utan kryckor. Sjukgymnasten sa att jag får göra det om jag 1) bara går hemma, på släta golv, 2) går sakta, 3) inte haltar.
I går gick jag utan kryckor hemma några varv i vardagsrummet. Sakta och med stor värdighet och utan att halta. Sedan släpade jag mig runt på olika affärer med stor armkraft (kryckor) och försiktiga fötter.
Och belöningen: svinont i knäet, hela eftermiddagen, hela kvällen, hela natten, och fortfarande på morgonen. I dag har jag gått med ytterst lätt vänsterfot på kryckorna och vilat mest hela dagen. Det gör fortfarande ont, jag tycker att det är rätt så drygt det här. Magnetröntgen om en månad, det är drygt att vänta... Jag ska försöka hitta något sjukhus som har kortare kölista. Det blir så oändligt länge att vänta; om det visar sig att något har gått sönder och måste lagas så antar jag att det blir en ganska lång väntan på operation när diagnosen väl ställts.

Och jag som hade lust att ställa upp i det här vansinniga uthållighetsprovet: DODENTOCHT dvs dödsmarschen. 100 km på 24 timmar i mörkaste Flandern. Man måste trava på ganska bra för att hinna fram på den tiden.

Ur minnets diskotek

När du nämnde John Parish kom jag att tänka på en annan John, nämligen John Pantry. En googlestund senare kan jag meddela att John Pantry år 2000 släppte en skiva med titeln "Simply The Best Of John Pantry". Skivan recenserades av Cross Rhytms och jag citerar:

John Pantry may not be the Godfather of British CCM; he is more its benevolent uncle really, the kind who is fondly remembered though visited rarely. So, after 27 years on the scene producing others and, sometimes, himself, it's about time someone gave John a greatest hits collection. Full marks then to ICC for releasing this 16 song retrospective of his work, but slapped wrists for the truly awful album cover which is unlikely to make you want to investigate this recording and which is rivalled in its cheesiness only by John's own 'It's For You' album cover (possibly the worst in CCM history). (- - -) Things have changed incredibly, however, in the wonderful world of CCM since John appeared at Greenbelt in the late 70s and it's difficult to imagine that this release will appeal to the Cutting Edge/Redman generation. But their mums might like it.

Cross Rhytms erbjuder en intressant service: "Get John Pantry alerts direct to your mobile". Nja, tack, men jag tror jag klarar mig bra utan.

Tyvärr hittar jag inget om John Parish på Cross Rhytms sajt. Men jag fick i alla fall en nostalgisk biljett till tiden när vi läste Buzz magazine och drömde om att en gång få gå på Greenbelt-festivalen. Kommer du i håg dubbelalbumet som var en samlingsskiva med en massa engelska artister? Vad roligt det skulle vara att få lyssna på den igen.

The the

I dag gjorde jag mitt första inköp på Itunes och det var MINDBOMB av The The, en skiva jag hörde första gången 1986 om jag minns rätt och som jag har köpt minst tre gånger. På LP, kassett och CD. Jag vet inte varför jag alltid brukar tappa bort just den skivan men aldrig i hela mitt liv har tappat bort bandet med .. ja vad hette han, den engelske sångaren som sjöng känslosamma middle-of-the-road-låtar med kristet tema.
John Parish?

Highlights som jag minns dem, från båda skivor

To obey is better than sacrifice
I don't want your money, I need your life
And I know you say that I'm coming back soon
but you act like I'll never return

...

Suddenly last summer I started going out of my mind
In a tiny hotel room, lay naked on the bed.
I knew what you were doing, and I knew what you'd done
Your life with me was endning, a new life had begun.
And I was cursing your name, and I was cursing that room.
Praying for the strength to stop loving you.
Was our love to strong to die
Or were we just too weak to kill it?

Fransk-japansk gåta

- Comment appelle-t-on un ascenseur au Japon?

Ka-pling ka-pling

Jag tänker så mycket fortade än jag skriver, så jag hinner komma på en massa intressanta saker och sen glömmer jag dem medan jag borstar tänderna.

Några rekonstruerade meningar:

En promenadkäpp att hytta med är the thinking man's handväska.

Det är något medeltida över våra sätt att tyda tecknen. Nu senast meddelade ett franskt institut att i år upplever vi den varmaste aprilmånaden sedan meteorologin som vetenskap kom till. Vädersolar och kalvar med två huvuden, snart går världen under.

Saker jag läst om i sociologiböckerna: feminism, Frankfurtskolan, marxistiska sociologer, Webers tankar om protestantisk arbetsmoral.

Mellan sociologikapitlen läser jag en bok som heter Bitterfittan. Jag har problem med det ordet. Så här långt är det en bok som skaver och svider, vilket tydligen är de ord man ska använda om man vill markera att man läst många recensioner och hittat säsongens metaforer. Själv läste jag det i ett blogginlägg och har redan glömt var. Men det skaver i vareviga recension, det är sant. Och Bitterfittan skaver även om jag inte alltid håller med om slutsatserna.

Apropå Fossmo läste jag häromdagen hans skildring av ledarsamlingarna i Knutby, där alla måste bevisa för varandra att de inte var fast i lagiskhet. De svor som (ja-vilka-är-det-som-svär-så-mycket? Borstbindare?) som svärjare och drack så mycket de orkade även om de varit helnykterister innan, och tafsade på de stackare som tyckte sånt var obehagligt. Fossmo är förmodligen inget hundraprocentigt sanningsvittne, men visst påminner det om medeltida sekter, åtminstone som de beskrivs i populärlitteraturen.

Jag läste nyss en bok som hette Ondskans kloster av PC Jersild. Någon recensent skrev att det var det starkaste Jersild skrivit på länge. Jag vet inte, jag har inte läst Jersild på många år. Gansk aintressant, men den känns mer som ett utkast. FAst kasnke är det meningen att läsaren ska tänka själv också. Den står tills vidare i bortskänkes-avdelningen i min bokhylla.

Nu fick jag ett mail från My Good Friend, Doctor J. Han skriver: "I presumed that all is well with you and your family. Please let this not be a surprise message to you because i got your contact information from the international directory few weeks ago before i decided to contact you on this magnitude and lucrative transaction for our present and future survival in life. Moreover, I have laid all the solemn trust in you before i decided to disclose this successful & confidential transaction to you." Got to go, har 16 miljoner dollar att placera. (

evighet plus

Pingstförsamlingen i Kristinehamn vill inte ha Helge Fossmo till medlem, berättar de för Expressen. Inte ens om Gud förlåtit honom, med argumentet:
- Guds förlåtelse är ju i princip oändlig, men Helge Fossmo var ju en ledare och på en sådan ställs det högre krav



Och så vill jag gärna dela med mig av en mening från en liten intern rapport från Myndigheten som jag tyckte var lite söt.

"Several units espressed a need to simply and customise /a certain kind of/ documents. For the staff who is not regularly using /these/ procedures there is a need for an easy self-reading documentation".

- Vad är det som prasslar på ert skrivbord, madame?
- Det är bara en av mina manualer som håller på och läser sig själv.

Domare åklagare och målsägandes representant

I dag var det rättegång i Vetlanda, en märklig direktsänd tillställning i TV.
På de anklagades bänk, kommunalstyrelsens ordförande, kommunchefen och några andra tjänstemän. Janne Josefsson stod någonstans i mitten och lutade sig mot ett litet runt bord, det var han som ledde och fördelade diskussionen, som var medlare, domare, åklagare, representant för flickan som hade blivit så grymt sviken av socialtjänsten i kommunen, samt för hela det rätttänkande svenska folket.
Runt i bänkarna upprörda Vetlandabor som ville ha svar på frågan hur den stackars flickan Louise kunde få ha det så dåligt så länge utan att få hjälp. De ville ha en ordentlig förklaring, en ordentlig ursäkt och gottgörelse. Sedan var de öppna för att förlåta men inte förr.
Kommunledningen, som hade beslutat sig att tillsätta en utredning - efter det att skandalen blev offentlig snarare än när den uppdagades, nuance... - hänvisade till sekretess och pågående utredning. De tyckte nog att de hade gått väldigt långt för att gå folket till mötes. Ansvarig tjänsteman har avgått, socialchefen har omplacerats, och flera ursäkter har uttalats. Kommunledningen har utan omsvep medgett att man har gjort fel.

Men frågan om hur man resonerade har inte besvarats, och den värker som en varböld. Jag grunnar på om sådana frågor kan besvaras.
Varför gör man en dum omkörning när man har barn i bilen? Hur skulle man efteråt kunna rättfärdiga det beslutet om det skedde en olycka? Varför tar en känd idrottprofil kokain? Varför friserar en forskare sina testresultat?
Hur svarar man på frågan varför, det grunnar jag på. "Det verkade som en bra idé just då".
"Med facit i hand var det helt klart olyckligt". "Det finns ingen hållbar förklaring". Eller ärligast men livsfarligt: "Jag trodde inte att jag skulle åka fast".

Jag funderar på om ursäkten som krävs inte har närmare koppling till sannolikhet än sanning. Ursäkten måste vara tillräckligt förnedrande för den egna stoltheten för att vara trovärdig, det måste kosta något att lägga fram den, men det fel som man gör avbön för måste vara förlåtligt. Ursäkten måste göras med en extrem uppmärksamhet på detaljer och nyanser, för att kunna förutse och avstyra motangrepp och konsekvenser.

Tänk om polisen som kallas till platsen för att någon lagt märke till att en flicka och hennes vilde och galne far sover utomhus i minus femton graders kyla helt enkelt har för dåliga skor och håller på att frysa fötterna av sig, och därför väljer att tro på flickan när hon mumlar att hon vill stanna där hon är. Tänk om socialassistenten som försöker resonera med samme galna människa helt enkelt blir rädd och inte vågar ta strid, och väljer att tro att flickan klarar sig bra där hon är. Tänk om någon av handläggarna som har tagit emot anmälan har haft den liggande på skrivbordet så länge att den blivit så där radioaktivt kontaminerad av ångest att enda sättet att stå ut med att vara i samma rum är att täcka över den med en pärm - för det är alldeles för sent att agera, det borde man ha gjort redan för två månader sedan. Tänk om alla dessa vuxna på olika sätt stoppat huvudet i sanden av rädsla, bekvämlighet eller inkompetens och hoppats att allt ska lösa sig av sig själv. Vi är väl rätt många som kan tolka tillvaron ganska flexibelt efter vad vi hoppas.

Jag kan inte se vilken förklaring som kan göra att allt blir bra. Det finns inget vettigt skäl för dumma saker man gör. Men är det en ursäkt? Vad tycker du?

Presidentval

I går var det presidentval i Frankrike och valvaka på alla kanaler.
Några observationer:

1. Visst är det intressant att fransmännen, som har tillgång till så mycket elegans och etikett, kan tala så fruktansvärt i munnen på varandra när det är debattprogram i TV? Plötsligt hettar det till och då kan fyra personer kasta sig in i samtalet på en gång, och de ger sig inte, utan verkar satsa på att de andra någon gång tystna om de bara fortsätter tillräckligt länge... Och mitt i alltihop hör man programledarens försök att ta tillbaka styrningen. I går fick jag känslan under ett tillfälle i en av valvakorna att politikern - gammal minister om jag minns rätt - som malde på och helt bortsåg från frågan som den kvinnliga programledaren hade ställt, gav henne en blick som betydde: avbryt inte de vuxna när de talar. Som om det var politikernas salong och journalisterna var där som något slags servicepersonal...

2. Sarkozy höll ett tal som tack för alla röster. Han pratade om att han ville ha ett broderligt Frankrike där ingen lämnades efter. Han vände sig särskilt till sjuka, åsidosatta, handikappade, stackars, ensamma, ledsna, rädda, hopplösa personer och talade om för dem att han brydde sig om dem och ville skydda dem. Någon kommenterade efteråt i valvakan att han glömde nämna herrelösa hundar.
Kanske är det så att han verkligen brinner för Frankrikes stackare. Men de som är stackars i dag har blivit eller förblivit stackars trots att Sarkozys parti i åratal har suttit i regeringen. Det verkar lite märkligt att låtsas starta från noll.

3. Royal höll ett tal som tack för alla röster. Hennes partiarbetare hade väntat på henne i en timme och det enda de ville var att hurra och skrika. Hon höll ett långt knäckebrödstal där hon gick igen hela sitt valprogram och hela sin vision för det nya Frankrike som hon ville bygga, och lämnade nästan ingen paus för jubel. Det förvånade mig en aning.
Senare under valvakan tyckte jag mig förstå att första valomgången inte är ett tillfälle för jubel och segerglädje, utan för statsmannaskap. När Sarkozys språkrör fick frågan om han inte var väldigt glad över valresultatet formulerade hon sig väldigt försiktigt: "Naturligtvis är herr Sarkozy mycket rörd över allt stöd han har fått, och mycket tacksam för alla röster från det franska folket, men han är mycket medveten om det stora ansvar som det innebär". Huvudbudskapet från båda kandidaterna var vikten av allvar och samling och att ske över meningsskiljaktigheter.

4. Nu är det förlorarnas tid, när de olika kandidaternas procentsatser plötsligt blir guld värda. Le Pen har ännu inte sagt vem han tänker stödja, om någon. Det blir väl Sarkozy eller ingen, skulle jag tro. Centerkandidaten Bayrou uttalade sig ganska skarpt i båda riktningarna och pratade om behovet av en tredje kraft i fransk politik, och det lät som om han inte ville stödja någon. Antagligen kommer både Royal och Sarkozy att uppvakta honom på olika smakfulla sätt, och han kommer att ta ställning för den som han tycker minst illa om... Den främlingsfientlige de Villiers har sagt att han vägrar stödja Sarkozy. Ungkommunisten ... aj jag har glömt hans namn... har sagt att han hejar på Royal för att stoppa Sarkozy, inte för att han gillar hennes program. Övriga socialister och gröna verkar stödja Royal utan större tveksamhet. Jag har inte hört vad landsbygdskandidaten som jag också glömt vad han heter tänker göra. Med tanke på att hans främsta måltavla är människor som bor i städer och uttalar sig om hur miljön ska skyddas på den landsbygd de aldrig besöker, antar jag att det är svårt för honom att stödja en kandidat som stöds av de gröna.
På det sätt som det framställs i diskussionerna kommer väljarna att lojalt följa den riktning deras kandidat pekar. Det ska bli intressant att se om så är fallet. Enligt dagens prognoser blir det Sarkozy som vinner.

Drömmar i kruka

I dag har vi varit på vår favoritblomsterhandel och handlat drömmar.
Det är väl det man gör på handelsträdgårdar... Jag har köpt ett olivträd och betalat med en svettig sedel som jag burit med mig ända sedan i augusti i fjol. typ.
Tack!

Och så har jag köpt en stor mängd tomatplantor eftersom tomatplantor verkar vara - tro't eller ej - det enda vapnet mot kvickrot som fungerar. I fjol hade vi en djungel av vildvuxna tomater och när jag grävde igenom landet för någon månad sedan så luktade jorden fortfarande tomatigt. Kvickroten var helt borta. Så nu tänkte jag kolonisera en annan del av trädgården med detta kemiska stridsmedel och hoppas att det faktiskt fungerar.

Sedan köpte vi en planta med vindruvor till, och några latmans plantor som man kanske ska skämmas över att man inte sår själv: en åttapack med små salladsplantor att plantera ut, en paprikaplanta, en melonplanta och en gurka. Det känns på något sätt lite pinsamt att vara en sådan som köper grönsaksplantor. Det vore så mycket proffsigare att odla i mjölkkartonger under en plastfolie eller något. Synd bara att mina egenuppdragna plantor alltid blir så usla: trådsmala, långa och ömkliga.

En liten smolk i glädjebägaren: mannen på handelsträdgården upplyste oss i förbigående om att det förväntas bli kallt i natt, så han tyckte att vi inte skulle plantera ut plantorna på ett par dar. Trots allt är det bara april än...

Livet, lördag

Det här tyckte jag var roligt:
Diet Company Unveils New Weight-Loss Plan

Både min vikt och jag skulle å ena sidan må bra av en promenad i det oerhört vackra vädret, men mina lungor påpekar å andra sidan att jag i så fall har en hel del pollenhosta att vänta. Några hundra sidor kurslitteratur blänger på mig från sin trave på bordet.

Vem skulle du rösta på i morgon om du var fransk medborgare? Jag funderar på Bayrou. Systemet med den andra omgången är väldigt underligt, tycker du inte?

Resistans

Saras magister har förklarat att en glödlampa är som om tjejerna i Saras klass satt i en buss och så fanns det en flod med krokodiler bredvid bussen. Då ser de Göran Persson på andra sidan floden. Men eftersom det fanns krokodiler vill de inte riskera sina liv för att få träffa Göran Persson för han är ju inte så snygg.
Men senare så ser dom Brad Pitt på andra sidan floden. Då springer en stor del av tjejerna till Brad Pitt men alla vill inte riskera sina liv för att träffa Brad Pitt. Då blir krokodilerna en resistans; det är den som gör så att glödlampan lyser. Men om det hade funnits en bro till andra sidan då skulle ju alla fara över. Och då hade det blivit kortslutning.

Lite matte: I Saras klass finns det elva tjejer, varav de äldsta har fyllt tolv. Brad Pitt är 43 år gammal. Jag undrar om spänningen räcker för att tända en glödlampa eller göra kortslutning på bron...

Väntans tider

Den här veckan skulle de ge besked. Och jag väntar och väntar och vet inte riktigt vad jag väntar mig. Ett ja som vänder upp och ner på hela världen, eller ett nej som gör att jag på allvar måste börja planera ännu en höst i kappsäck. Alternativen är inte himmel eller helvete, men inte heller pest eller kolera.

Nä, jag vet inte vad de är som.

Blir det ett ja skulle jag kunna byta namn på min blogg till "Déjà Lu". Det skulle ju vara roligt i alla fall. Lite.

Nu väntar jag vidare och jobbar under tiden.

Diagnos

Om en person först sover elva timmar och sedan tillbringar lejonparten av dagen på soffan behöver hon förmodligen vila. Om hon i valet mellan en stillsam sommarpromenad och en franskdubbad tysk dokumentär om världens största skovelhjul i en kolgruva väljer kolgruvan är det förmodligen rätt val. Sover hon ett par timmar mellan tekopparna och avslutar med sju timmars sömn i sängen bekräftar det bara tidigare antaganden: damen behöver vila.

Går hon till jobbet nästa dag borde hon vara utvilad. Det är dock inte fullständigt bevisat.

Onda aningar

Jag borde ha insett att det inte var någon bra idé att fortsätta åkturen...

Alperna

Den här bilden har jag försökt publicera tre gånger. Vet inte om den är mödan värd... men så här vintrigt var det uppe i backen.

Semesterns höjdpunkter

Jag sitter och håller på med ett bakvänt sjukförsäkringsfusk, sitter hemma och kvitterar ut full sjukpenning och försöker jobba så mycket det går i alla fall.
Det är inte så svårt; att sitta vid datorn går ju bra fast man inte är så rörlig.

Som du vet slutade ju semestern ganska snöpligt, och efterräkningarna kommer jag väl att få dras med betydligt längre än solbrännan...
Men det var fint och skönt och härligt att åka till Alperna.
Nästa år, om jag vågar satsa på utförsåkning igen, så vill jag nog inte åka såhär sent, eftersom snön var av ganska dålig kvalitet.
Men ooo så mysigt det är att åka skidor i enorma skidsystem där man kan åka på långa expeditioner... där man kan kosta på sig att tröttna på en backe efter första åket.