Alltid rött, alltid rätt

Klockan var sen eftermiddag och jag hade varit på resande fot sen nån gång mitt i natten. Fyra timmars sömn, en massa stress, det där adrenalinpåslaget som alltid drabbar mig på Arlanda när jag plötsligt är i Sverige och allt är så dumt och konstigt och jag förväntas begripa att visakortet ska vara upp-och-ner i automaten och att det är krigsrubrikintressant vem som trampat vem på tårna i Let's dance. Jag blir tonårsobstinat och vill börja skrika på franska till mannen som står och snorar framför mig i cafékön, längst disken där chokladbollar, semlor, kladdkaka, dajmrutor, morotskaka och annat ligger och svettas på rumstempererade keramikfat utan lock. Och han plockar sin kakbit med handen och jag förväntas göra det samma och jag försöker ta en bit som han inte petat på eller äsch, jag nöjer mig med kaffe och en liten mördegskaka som står lite vid sidan om alla muffins med elefantiasis och tjock glasyr. Jag är trött och irriterad men i Skyways lilla ramp är det lugnt för det går bara tre flighter till landsorten på hela eftermiddagen.

Äntligen blir det dags att gåomboarda och jag sätter mig nästan längst bak och tänker att jag borde sova lite. Sen kommer de. Männen i jeans och röda tröjor. Några farbröder, några i sena tonåren och några lite mitt emellan. Någon enstaka dam, någon enstaka flanellbyxa med skjorta och slips, men det överväldigande intrycket är att det är rött som gäller på just den här flighten.

Jag sitter och småler och leendet blir bredare och bredare och jag känner att jag snart kommer att tröttfnittra ohejdbart. De rödklädda verkar också gilla att sitta långt bak, och de ser mig le på långt håll och ler tillbaka.

Till sist klarar inte min vanligtvis så effektiva spärr trycket och jag vänder mig till en rödklädd man på andra sidan gången.

- Ursäkta, men får jag fråga en sak?
Han ler vant, och grabbarna i raden framför honom vänder sig om, med förväntan i blicken.
- Visst
- Emm, jag undrar bara varför nästan alla på det här planet har röda tröjor på sig. Är det rea någonstans?
- Nej, vi är ett hockeylag. Det här är våra reskläder.
Och mitt spirituella svar på det?
- Jaså. Oj då.

Så småningom insåg jag att det var stadens egen stolthet, på väg hem efter en match som definitivt petade ner dem till kvalserien.

Mina barn och min man rodnar om du tar upp den här incidenten.

Jag kan avslöja att jag en dryg vecka senare träffade det tyska division två-laget Hansa Rostock på flygplatsen i Frankfurt. De hade snygga kostymer. Dessutom ligger de tvåa i sin serie. Jag sa inte ett ord till dem. Jag vill ju inte att familjen ska behöva skämmas internationellt.