15 februari 2007

Saaaaaaakta vi går genom stan

Hur lång tid tar det att åka från jobbet till dotterns skola?
Ja, jag skulle tro att man i alla fall inte hinner göra klart en listig sudoku på den sträckan. Tio minuter på tunnelbanan och tio minuter på bussen och lite promenader hit och dit och väntan emellan.

Fast när skolsköterskan ringer och säger att flickan har ramlat i trappan och gjort illa sig i foten och sitter och gråter på mottagningen, då är det
o
u
t
h
ä
r
dligt
många stopp på tunnelbanan och
o e r h ö r t
långt från det att dörren öppnas tills dörren stängs.

Och proppfullt i rulltrappan när man kommer fram och sävlig och knycklig busschaufför när man stiger på och slut pengar på mobiltelefonens kontantkort när man försöker ringa, och långt från hållplatsen nere vid rondellen ända upp till skolgrinden, när man försöker springa, och sedan gäller det ju att hitta skolsköterskemottagningen med, och sedan

hej-älskling-hur-har-det-gått-och-har-du-gråtit-och-har-du-mycket-ont-och-hur-gick-det-till.

Sedan
många många många många många många många många många många små
försiktiga steg tungt lutad mot min arm hela den långa vägen till busshållplatsen.

Två timmar tog utflykten. Allt gick bra, tror vi.
Barnet är på sjukhuset och röntgar foten men troligen är det väl som det ska. Jag är på jobbet och jobbar och skyndar mig, i morgon är jag ledig men först måste jag ---.

2 kommentarer:

Jorun sa...

Jag hoppas allt gick bra.

Jörel sa...

Jo det gick alldeles bra. Vi är kanske lite hispiga efter armbrottsincidenten, allihop...