Hemsöborna rules OK

Denna studie i (icke)komparativ litteratur har nu kommit till första stycket i kapitel fem i Hemsöborna av August Strindberg.
Snabb resumé: Carlsson har friat till Madame Flod, som är änka. Hon har tackat ja.

Att ingen är bättre än när han dör och ingen sämre än då han gifter sig, fick
Carlsson snart erfara. Gusten hade rutit som en hungrig gråsäl, gormat och
stormat i tre dagar, under det Carlsson företog sig en liten resa i något
föregivet ärende. Gamle Flod revs upp ur mullen och vändes ut och in på, befanns
vara den bästa människa hittills skapad, varemot Carlsson vändes som gamla
kläder och befanns vara fläckig på insidan. Han upptäcktes ha varit rallebuse
och bibelsjåare, bortkörd från tre platser, rymd en gång med bestämdhet, till
tings för slagsmål enligt obestyrkt uppgift. Allt detta fick madam Flod i näsan,
men lågan var tänd en gång, och med änkeståndets upphörande i själva verket
tycktes gumman kvickna till, leva opp och få skinn på näsan, så hon tålde både
vått och torrt.

Ja vad kan man säga om dessa 137 ord? Min hjärna som tidigare har försökt slå till nödstopp och åberopa diverse afasiparagrafer för att slippa förtvinas av Mannen som kunde... , vaknar nu med ett glatt kurrande ljud. Den försöker artigt undertrycka sin glupande hunger efter litterära upplevelser och ett språk som tillåter byggandet av små bryggor mellan sektioner i den grå massan... Men lyckas inte riktigt.
Liknelsen: "[han] vändes som gamla kläder och befanns vara fläckig på insidan" är, skulle man kunna säga, halva behållningen av att läsa hela Gud på en Harley Davidson. Andra halvan av behållningen av Gud på... måste du tyvärr leta rätt på själv bland allt salladsskärande.