Sitter och jobbar och jobbar och eftersom det börjar bli tomt i korridoren har jag musik på i datorn. iTunes slumpar fram sin blandning och plötsligt spelar Noir Désir "Bouquet de nerfs". Jag höjer volymen, kanske mer än jag borde, och släpper tangentbordet för ett ögonblick. En städerska kommer i korridoren, parkerar sin vagn och står helt stilla med ryggen mot mig, blick stilla och lyssnande. Sången tar slut, det som kommer efter är ljummet och jag sänker volymen till mummelnivå. Städerskan går in i nästa rum och börjar tömma papperskorgar och jag fortsätter med rådets väggalmanacka.
En liten stund senare läser jag texten och kan inte se spåren av magin som fångade oss båda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Låt-texter är något magiskt när de funkar, och det är inte säkert något av det går fram i skrift... Hur många gånger var det inte vi satt och skrev av låttexter framför kasettbandspelaren med ena fingret på "pause", och sedan misstroget stirrade på det lilla vi hade på lappen. Hur futtigt det var när låten var borta...
Skicka en kommentar