Akademikroskop

Intressant det du skrev om akademiker, jag ska klippa ut det och lägga det i min mentala låda över saker att grunna på vid tillfälle... I väntan på att jag ska få tid att gå igenom alla mina blandat-lådor kan jag i alla fall komma med en hastig reflektion nu, med måttot lite nu är bättre än väl genomtänkt aldrig...

Jag tror att grejen med akademiska studier är just som du säger att det inte finns någon färdig slutsats. Den mödosamma processen att bli en akademiker handlar om att släppa taget om det omedelbara och självklara svaret och vara jobbig med sig själv och fråga: Hur kan jag vara säker på det? Kan det inte lika gärna vara på ett annat sätt?

En mycket god vän i Umeå uppfostrade mig hela första terminen när jag läste statsvetenskap. Jag sa: För det är ju så att... och hon svarade, nästan automatiskt: Det är din åsikt.

Därmed inte sagt att det är frågan om fritt tyckande. Det är en fråga on intellektuell hederlighet att fortsätta hålla dörren öppen för alternativa tolkningar, och att öppet redovisa resultat som strider mot ens utgångspunkt.

En föreläsare sa något som jag fortfarande tänker på då och då, när det gäller att närma sig andras arbeten:
"Man ska ha ett kritiskt sinne. Men att vara kritisk är inte samma sak som att vara fördömande".
För mig har det blivit en påminnelse om att inte ta intellektuella genvägar (för visst kan fördömande vara det allra enklaste sättet att slippa läsa ordentligt? Näst analfabetism förstås...)