Jag går ner i vikt; sakta* men säkert. Fler centimeter än kilon, på vågen ser det inte så imponerande ut men alla min favoritkjolar glider ner mot höftbenet och börjar visa mer mage än jag vill låtsas om att jag har. Min plan har varit att inte köpa kläder så länge min storlek ändrar sig, men förr eller senare blir man ju tvungen. Och vilken glädje det är att gå in i en provhytt med famnen full av kläder och sedan hänga tillbaka de flesata för att de inte var så snygga - i stället för att göra samma sak för att dragkedjan inte gick igen eller för att de satt för snävt. i dag köpte jag ett par sommarvardagliga kjolar, och förhoppningsvis ska den nya höstgarderoben bli ytterligare en storlek mindre. Fast dit är det förstås långt! (Förhoppningsvis är det längre till hösten än til storleksminskningen.)
* efter förra veckans dagliga champagneutsvävningar blev det ett litet stopp, men det var en medveten prioritering.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Samma här.
I morse upptäckte jag att jag hade vassa höftkammar, när jag låg ner. Om jag kände på ett speciellt sätt.
Och det gjorde jag ju förstås gärna...
I dag åt jag spaghetti med pesto till lunch. Det är svårt att försvara den måltiden ur ett näringsperspektiv men ur ett lustperspektiv är det klockrent; kantinens pesto är oöverträffad.
Hos oss blev det grillad ungtupp med ratatouille. inte då dumt det heller. I kväll blir det nationaldagsparty och fyrverkerier. Trevlig helg!
Här i Bryssel går det sakta med viktminskningen. Det måste ha slunkit med några brödsmulor med baconflottet.
Skicka en kommentar