tag:blogger.com,1999:blog-29656872.post826268771501061086..comments2023-05-30T15:44:00.896+02:00Comments on Talkie walkie: Ögonblicket då man väljerJörelhttp://www.blogger.com/profile/07377000845172501506noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-29656872.post-88410195454916763022014-01-18T08:52:10.926+01:002014-01-18T08:52:10.926+01:00Mest som ett återupptäckt djuriskt, grundläggande ...Mest som ett återupptäckt djuriskt, grundläggande behov. Som mullrar på av sig själv, nu t ex känns det i hela kroppen och själen att det fattas en träningsdag igår. Men om några minuter ska jag ut och springa. <br />Så länge det mullret håller i sig är det inte svårt att betrakta de åtta gravid/småbarnsåren som det som var något annat, att det är det rörliga livet som var normalt innan och att det ska fortsätta så. Om det blir ett borde och måste och hamnar som överväganden i hjärnan blir det tuffare att fortsätta. Signehttps://www.blogger.com/profile/08716808118321596940noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-29656872.post-67171679493830166692014-01-18T08:04:36.383+01:002014-01-18T08:04:36.383+01:00Det är något nästan läskigt med den där förvandlin...Det är något nästan läskigt med den där förvandlingen man kan genomgå genom fysiska förändringar. Det går fort, det är inte så jobbigt när man väl börjar, och man mår så mycket bättre! Och sedan kan det man vann lika lätt halka undan och försvinna... Ser du det här som en livslång vana som du börjat med eller som ett ryck?<br /> Jörelhttps://www.blogger.com/profile/07377000845172501506noreply@blogger.com