Jag köt.

Jag sprang idag.
Jag köt!
Kut, köt, ha kuti.
Och det behövdes. Med musik och mörker och den öppna lugna umeälven, eftergivlig våt vintergräsmatta. Tankarna som skingras, glider isär och ersätts av andning och steg.
Mitt mått är poplåtar,  inte sträcka.
Jag trodde att jag bara orkade springa en enda låt för ett par veckor sedan.  Nu vet jag att efter 6 låtar känns det fortfarande bra, faktiskt var jag redan hemma vid låt 9 men tog ett extra varv runt på kvarteret.
Jag vill så gärna att kroppen håller för att springa. Hoppas.