Mycket och litet har hänt. Jag har jobbat, varit till Ammarnäs, letat kantareller, gått 1,5 mil och hittat tre liter. Jag har fått ett nej och U har fått ett ja.
Kvällens hjärtknipande ögonblick, att kittla lilla A och se att hon är lik sig sedan hon var liten, men att jag nu kan busa med henne och vara vild. Hon har skrämt mig med en farlig val. I morse var en av de första sakerna hon frågade: -Är du glad? Vad kan man vara annat? Trött, men glad.
Flickan och den vilda mamman, en bok som bara väntar på att få bli skriven...
SvaraRaderaSkulle vara spännande att få veta mer om U:s ja. Att vi andra får nej till olika saker mellan varven vilar ju ändå på en fast botten, om man så säger. Mit senaste nej kom i fredags kväll så blåmärkena ömmar fortfarande lite.